USA, tillsammans med sina allierade, uppmanar Iran att förbereda sig på allvarliga följder om inga framsteg görs efter det toppmöte som ska hållas den första oktober.

Det politiska spelet kring Irans påstådda utvecklande av kärnvapen skruvas därmed upp. De hotar med hårdare sanktioner och med att ytterligare putta ut Iran i den politiska kylan om landet inte tillåter inspektioner av sina kärnenergianläggningar.

Ett av sanktionsförespråkarnas största hinder verkar nu vara borta. Både Kina och Ryssland har tidigare varit motvilliga till den typen av påtryckningar, men Rysslands president, Dmitrij Medvedev, menar nu att sanktioner eventuellt kommer att bli oundvikliga. Han betonade också vikten av positiva incitament för att få regimen att samarbeta. Det var ett stort och viktigt steg som offentliggjordes efter ett bilateralt möte mellan Barack Obama och Dmitrij Medvedev.

Kina, däremot, stretar fortfarande emot. De kinesiska ledarna anser inte att ökad press på Iran är ett effektivt sätt att få landet att samarbeta.

President Mahmoud Ahmadinejads tal i generalförsamlingen gav en försmak av vad som väntar i de kommande förhandlingarna med stormakterna i oktober. Det vill säga tystnad. Inte med ett ord nämnde den iranske presidenten det egna kärnenergiprogrammet, däremot attackerade han Israel och deras allierade. Han anklagade det han kallade den sionistiska regimen för att föra en omänsklig politik i de palestinska områdena. Han gick också till angrepp mot det han kallade främmande makter för att sprida krig, terror och rädsla i Mellanöstern. Flera delegater, bland andra den franska och den amerikanska, lämnade salen under Ahmadinejads tal.

Det iranska kärnenergiprogrammet har blivit en nationalsymbol. Och en sådan kan man inte kompromissa kring. Det har den iranska regimen tydligt visat.

Iran har redan ett antal FN sanktioner emot sig. Bland annat gäller det all utrustning som är kopplad till urananrikning eller till kärnvapen. Dessutom har en rad personer som har koppling till programmet fått sina tillgångar frysta.

Frågan är vad ytterligare sanktioner skulle få för konsekvenser. De skulle slå hårt mot befolkningen, samtidigt som de regimtrogna revolutionsgardet och Basijmilisen troligen skulle tjäna på sanktionerna. De militära organisationerna verkar som ett gemensamt konglomerat och kontrollerar exporten och importen i både den officiella och den svarta ekonomin.

Israel går ett steg längre än sanktioner och vägrar överge tanken om ett eventuellt militärt angrepp på Iran.

Problemet är bara att de flesta militära experter anser att en sådan operation skulle vara mycket svår att genomföra. Ingen vet hur många underjordiska anläggningar som finns och Iran har dessutom kapacitet att ge igen. President Ahmadinejad har hotat med att hugga händerna av alla som ger sig på Iran.

– Ingen makt i världen är dumdristig nog att attackera Iran nu när vi har mer
erfarenhet och mer makt än någonsin tidigare, sa han nyligen i samband med en militärparad där de lokalt producerade Ghadr, Sejil och Shahab-3 långdistansmissiler visades upp.

Förväntningarna på samtalen i New York denna vecka är mycket låga. Programmet kommer att diskuteras ytterligare under torsdagen när säkerhetsrådet möts för att tala om ickespridning och militär nedrustning.

Inte heller är det troligt att samtalen den första oktober kommer att ge något genombrott, men som en amerikansk diplomat sa: ”det är i alla fall ett litet steg.”