Tre män – professorn, polisen, presidenten – möts i all enkelhet över en kall öl. Men platsen är Vita huset och för Barack Obama gäller det att gjuta olja på vågorna efter att en rasdebatt han försökt undvika nu flammat upp i USA.
I vad som redan kallas pilsnerdiplomati på hög nivå har president Obama bjudit in två gäster till Vita huset på torsdagskvällen. Obama ska sitta ner med Henry Louis Gates, professor vid elituniversitetet Harvard och en av USA:s mest ansedda afrikanamerikanska akademiker, samt James Crowley, den vita polisman i Cambridge, Massachusetts, som nyligen grep Gates vid dennes hem nära Harvard.
Incidenten har gett upphov till en uppslitande debatt om rasmotsättningar, precis av det slag som Obama velat undvika. Redan i förra årets valrörelse skyggade Obama för allt som liknande identitetspolitik och han tonade ned rasfrågan när han i ett historiskt val blev USA:s förste svarte president.
Bakgrunden till torsdagens ölträff i Vita huset är att professor Gates nyligen återvände från Kina och fann att han inte kunde få upp dörren till sitt hus. Med hjälp av en taxichaufför med latinobakgrund lyckades han till slut ändå ta sig in. Men en kvinna i närheten befarade ett inbrott och ringde polisen. Strax därefter anlände James Crowley och sedan går berättelserna isär.
Båda parter hävdar att den andre var otrevlig. Enligt professorn var det rasprofilering, att bara för att han är svart så utgick polisen från att det var ett inbrott i ett välbärgat område. Polisen säger att Gates var oregerligt ilsken och högljutt skrek rasist. Båda bad motparten att visa id-handlingar, men det slutade alltså med att Gates greps för att ha tagit sig in i sitt eget hem.
Kanske var det så enkelt som att Gates bara var trött efter en lång flygresa och Crowley blev irriterad när situationen gick överstyr.
Men även om det rättsliga fallet snabbt avskrevs väckte händelsen ont blod med ursinniga reaktioner över hela USA. Från det ena hållet var det ännu ett bevis på att det finns rasistiska attityder hos polisen som drabbar svarta och andra minoriteter. Från det andra hållet var det i stället en svart man som försökte hävda privilegier och orättvist attackerade en polis som bara gjorde sitt jobb.
Det blev etter värre när Obama trampade i klaveret på en presskonferens om arbetet med hans sjukvårdsreform. På en fråga förklarade Obama att Gates är hans vän och att polisen agerat dumt som arresterat honom i hans hem.
Med ordet ”stupid” provocerade Obama än mer kraftfulla reaktioner i en redan överhettad debatt om rasprofilering. James Crowley fick stöd av sina chefer och sin fackförening. I Vita huset började Obamas rådgivare oroa sig för att presidenten kunde tappa stöd bland lågutbildade vita väljare som från sitt perspektiv kan känna sig undanskuffade i ett samhälle som premierar mångfald och positiv särbehandling.
Obama hade hamnat mitt i en debatt han försökt hålla sig borta ifrån och medgav snabbt att det varit dumt att använda ordet ”stupid”.
Nu är frågan om ett försoningsmöte över en kall öl i den fuktiga sommarvärmen räcker för att lägga historien till handlingarna. Obama vill gå vidare och behöver inte några sådana politiska distraktioner när han nu tvingas kämpa allt hårdare för att få igenom en sjukvårdsreform och andra centrala vallöften.
Men om inget annat har händelsen i alla fall tjänat som en påminnelse om att USA inte kommit förbi sin historiska rasdebatt. Rasmotsättningar finns kvar även om landet fått en svart president.