De upprepade försöken att täta läckan har hittills misslyckats, och USA:s justitieminister Eric Holder har beord­rat en brottsutredning mot oljebolaget BP.

Eric Holders besked, som kom efter ett besök i de drabbade kustområdena, ses av många bedömare som ett försök av president Barack Obamas administration att demonstrera handlingskraft i ett läge när allmänhetens frustration och ilska över oljeläckan även börjar riktas mot Vita huset.

Oljekatastrofen har blivit en allt värre politisk belastning för Obama. Alla inser givetvis att politiker i Washington inte har expertkunskap eller utrustning för att täta läckan – det har bara oljebranschen. Men allt fler kritiska röster, och inte bara från republikanskt håll, riktas mot presidenten för bristande engagemang och medkänsla med de drabbade.

Den konservativa skribenten Peggy Noonan i Wall Street Journal speglar en vanlig uppfattning när hon går så långt som att undra om Obama – politiskt sett – kommer att överleva oljekatastrofen.

”Han skulle ju vara så kompetent”, skriver Noonan och fortsätter: Efter det kostsamma ”kriget” om hälsoreformen och ”likgiltigheten” för vanliga väljares oro för den illegala invandringen har Obama de senaste 40 dagarna ägnat sig åt vacklan inför en svår miljökatastrof, skriver Noonan.

Den liberale skribenten Frank Rich i Washington Post anser inte att det finns någon grund för att tala om ”Obamas Katrina” (en syftning på hur Vita husets tafatta hantering av orkankatastrofen 2005 körde förtroendet för en redan impopulär president George W Bush i botten).

”Det kanske är värre ändå, livet är inte rättvist och denne president har en mycket svårare uppgift än hans företrädare hade 2005 ... hans trovärdighet som företrädare för en reformerad, kompetent regering har blivit gisslan för en video från Mexikanska golfen”, menar Frank Rich.

Från demokratiskt håll försöker man slå tillbaka. Tankesmedjan Center for American Progress, som står det demokratiska partiet nära, publicerade i går en rapport där man kallar BP-katastrofen för ”Cheneys Katrina”.

Enligt rapporten sörjde dåvarande presidenten George W Bush och vice presidenten Dick Cheney genomgående för de stora oljebolagens välfärd. ”Big Oil” och andra starka intressegrupper fick igenom vad de ville i sin strävan efter att få stopp på alternativa, rena energikällor och energisparinitiativ, heter det.

Med Cheney i spetsen – själv tidigare chef för den gigantiska oljeservicefirman Halliburton i Texas – kunde oljeindustrin i stort sett själv skriva de regler som skulle styra utvinningen. ”Denna energipolitik gjorde inget för att befrämja vår nationella säkerhet och lämnade över den växande notan för energiräkningarna till konsumenterna.”

Cheney är också indirekt inblandad i BP-utsläppet på två andra sätt. Halliburton var den firma som var i färd med att gjuta cementförseglingen i borrhålet under oljeriggen ”Deepwater Horizon”, men förseglingen höll inte, vilket var en delorsak till olyckan.

Och i veckan meddelades att BP har anställt Cheneys tidigare pressekreterare Anne Womack-Kolton som pr-chef.

.

DN:s korrespondent i Washington