Jerusalem.
"Olmert är inte Sharon" – det påståendet har upprepats gång på gång under den israeliska valkampanjen. Och det är naturligtvis sant – Ehud Olmert saknar sin företrädares karismatiska ställning som landets starke man. Men om han blir premiärminister så är han den första sedan Golda Meir och Levi Eshkol som inte har en militär bakgrund.
Trots att Ehud Olmert är mindre känd än Sharon både i Israel och i omvärlden så har han en lång och gedigen bakgrund som politiker. Han valdes in i knesset för Likud 1973, och var med sina 28 år den dittills yngste ledamoten. Han har haft en rad olika ministerposter, senast var han finansminister och biträdande premiärminister i Sharons senaste regering. Dessförinnan var han under tio år från 1993 borgmästare i Jerusalem.
Ehud Olmert föddes för sextio år sedan i det brittiska mandatet Palestina och växte upp i en starkt högerorienterad familj båda hans föräldrar var med i Menachem Begins organisation Irgun som kämpade mot både britterna och araberna.
Han var ambitiös och framgångsrik i skolan, både när det gällde studier och sport, som fortfarande är en av hans stora passioner. Han är en hängiven anhängare av fotbollslaget Betar Jerusalem, vars supportrar är beryktade för sina arabfientliga hejaramsor.
Efter studier i psykologi, filosofi och juridik vid Hebreiska universitetet i Jerusalem började Ehud Olmert arbeta som advokat, och det fortsatte han med även sedan han inlett sin politiska bana. Det har gett honom ett stort kontaktnät inom landets välbärgade affärskretsar, som han är nära lierad med.
Han beskrivs som en man med smak för eleganta kläder, god mat och dyra cigarrer. Han är gift och har fyra barn, och påstår sig utgöra en enpersonsminoritet i sin familj hans hustru Aliza, som är författare och konstnär, röstar på vänsterpartiet Meretz och en av hans söner vägrade göra militärtjänst.
Så länge Sharon satt vid det politiska rodret var Ehud Olmert hans obrottsligt lojale bundsförvant, som helhjärtat stödde tillbakadragandet från Gaza och sedan följde Sharon hack i häl när han lämnade Likud och startade det nya partiet Kadima. Han går nu till val med den uttalade föresatsen att med eller utan förhandlingar också lämna delar av Västbanken för att slutgiltigt definiera landets gränser och skilja israelerna från palestinierna.
Ett annat av hans vallöften är att göra Israel till "ett annorlunda land, ett land som det är roligt att leva i". Vad han menar med det har inte förklarats närmare det återstår att se.