Våldtäkterna är många och fasansfulla — men inte det enda problemet i Kongo-Kinshasa. Omvärldens fokus på det sexuella våldet riskerar att leda till en ond cirkel, varnar en ny svensk rapport.
Vittnesmålen från de senaste åren är annars vidriga.
Om 25-åriga Coquette som våldtogs av fem poliser, om 11 månader gamla Chaunce med svårt skadad slida, om söner som tvingats våldta sina mödrar och män som dödats för att de vägrat våldta sina barn.
Omvärlden har också reagerat. Mängder av biståndsorganisationer finns på plats och den långvariga konflikten i Kongo-Kinshasa är i dag framför allt känd för just sina våldtäkter.
Men det är på gott och ont.
”Det begås övergrepp mot kvinnor i en enorm skala i det här landet. . . Men vi och biståndsgivarna har olika åsikter. De är mest intresserade av sexuellt våld, särskilt när det används som vapen i krig. Det är svårt att få pengar till andra projekt”, berättar företrädare för en hjälporganisation i en ny rapport från Sida och Nordiska Afrikainstitutet.
Forskarna Maria Eriksson Baaz och Maria Stern konstaterar att ensidigheten ger en sned bild av våldets orsaker och att mängder av annat grovt våld — avrättningar, tortyr och slavarbete — inte får tillräcklig uppmärksamhet.
När allt är så inriktad på våldtäktsoffer skapas dessutom en situation där personer i akut hjälpbehov hittar på att de har blivit våldtagna bara för att få hjälp, varpå våldtäkterna ytterligare banaliseras och riskerar att bli ännu vanligare.
– Vi vill poängtera att vi tycker det är väldigt viktigt att våldtäkter och sexuella övergrepp förts upp som ett krigsbrott, sade Eriksson Baaz när rapporten presenterades inför bland andra biståndsminister Gunilla Carlsson (M) på tisdagen
– Men ska man jobba mot det sexuella våldet så måste man också fokusera på det andra våldet som finns där.
Dilemmat är typiskt. Massmedier och regeringar agerar när någonting sticker ut som extra förfärligt. Men att bekämpa det som i grunden ligger bakom det extra förfärliga är inte lika lätt att få pengar till.
– Alla är upprörda över det sexuella våldet, men det ägnas alldeles för lite tid åt de verkliga problemen, vad orsakerna är och vad vi kan göra åt det, sade biståndsministern — som samtidigt konstaterade att våldtäkterna har gjort att det främst är kvinnor som intresserar sig och agerar vad gäller Kongo-Kinshasa.
Så såg hon ut över de tre, fyra män och det tjugotal kvinnor som fanns på plats när tisdagens rapport presenterades.
– Ursäkta alla män, men ni är för få runt det här bordet, sade Gunilla Carlsson.