Världen

”Oppositionen måste skapa stabilitet omedelbart”

Rebellrörelsens tre frontfigurer Mahmoud Jibril, Mustafa Abdel-Jalil och Abdel-Hafidh Ghoga.
Rebellrörelsens tre frontfigurer Mahmoud Jibril, Mustafa Abdel-Jalil och Abdel-Hafidh Ghoga. Foto: Scanpix
Muammar Khaddafi lovade så sent som i söndags att han kommer att stanna kvar i Libyen till slutet, men i och med rebellernas raska intåg i huvudstaden Tripoli verkar det bara vara en tidsfråga innan han tvingas lämna makten. Experter menar att ett Libyen efter Khaddafi är ett enda stort frågetecken, men att rebellerna nu akut måste komma på en plan för hur landet ska styras.

Libyen är ett land utan demokratiska traditioner, ett land delat i öst och väst, och splittrat i hundratals klaner som i 43 års tid har manipulerats av Khaddafi. Den libyska oppositionen har ett omfattande arbete framför sig om Muammar Khaddafi faller, menar experter, men säger samtidigt att det är nästintill omöjligt att sia om landets framtid.

– Just nu är det för tidigt att uttala sig om framtiden. Det hänger mycket på vad oppositionen har för agenda. Vilken politik de vill föra, och vilka grupperingar som finns inom oppositionen. Hittills har de här frågeställningarna inte kartlagts, eftersom oppositionen varit fokuserad på att störta Khaddafi, säger Alexander Atarodi, mellanösternexpert vid FOI, Försvarets forskningsinstitut.

Han säger att rebellerna har varit angelägna om att visa ett enat ansikte utåt för att få militärt och politiskt stöd, men att oppositionen egentligen består av många olika grupperingar och intressen. Någon utnämnd ledare har inte seglat upp ännu.

– Oppositionen består av alla möjliga, folk som har varit utomlands och återvänt, politiker, folk från landsbygden och Khaddafiavhoppare. Vi vet alldeles för lite om dem. Har oppositionen mandat och kapacitet att leda landet? Representerar man hela folket, eller är det bara folk från östra Libyen? undrar Alexander Atarodi.

Utländska experter varnar för att det kan uppstå motsättningar mellan olika grupper inom oppositionen vid ett eventuellt maktövertagande.

– Anfallet mot Tripoli har letts av rebellerna från Nafusabergen och Misrata och inte från Benghazi och det finns inga garantier att de kommer att acceptera ledningen i Benghazi, så vi kommer nu in i en mycket farlig fas, säger George Joffe, Nordafrikaexpert vid Cambridge-universitetet, till Reuters.

Att en diktator försvinner innebär inte automatiskt att det blir demokrati i landet. Om inte oppositionen presenterar en plan för hur landet ska styras och lyckas få ett brett stöd hos befolkningen finns risken för en situation liknande den i Irak, att extrema grupper tar chansen att fylla maktvakuumet. Det viktigaste för oppositionen är att omedelbart få stabilitet i landet, menar Alexander Atarodi.

– Allt måste fungera, hela statsapparaten måste fungera med löner, sjukhus och skolor. Man måste omedelbart börja samla in vapen som finns i området. Unga människor som har kämpat för rebellerna ska inte få möjlighet att ta till vapen så fort det blir problem. Oliktänkande ska få en chans att sitta ner och föra en dialog, säger han.

– Från erfarenheter i Irak vet vi att de första dagarna, veckorna och månaderna är avgörande för den långsiktiga stabiliteten. Vad som händer med lag och ordning, vad som händer med dem som var lojala med regimen, säger Daniel Korski vid tankesmedjan European Council on Foreign Relations till Reuters.

Utlandet spelar en avgörande roll i hur Libyens framtid kommer att formas. Lyckas oppositionen få stabilitet behövs ingen utländsk militär närvaro, däremot kommer en konstant politisk närvaro att vara nödvändig. EU och Sverige, med erfarenheter från konflikter i Östeuropa, kan bidra med mycket, menar experter. EU:s utrikesminister Catherine Ashton sade i ett uttalande på måndagen att nu är rätt tidpunkt att gå mot ett nytt Libyen där demokratiska principer och mänskliga rättigheter respekteras, och att EU fortsatt kommer att erbjuda stöd åt det libyska folket.

– Libyen har ingen tradition av vare sig demokrati eller institutioner. Khadaffi har lyckats radera allt. EU vet vad som måste göras, men även USA och FN. Omvärldens politiker måste hela tiden vara på plats och ge medicin till det här sjuka barnet som börjat tillfriskna, säger Alexander Atarodi.

Rebellrörelsens talespersoner

Även om analytiker menar att det inte finns någon entydig ledare för oppositionen har några personer ur det Nationella övergångsrådet fått föra rebellrörelsens talan.

Mahmoud Jibril

Har tillbringat större delen av upprorstiden utomlands i möten med internationella ledare för att få dem att erkänna det Nationella övergångsrådet som landets legitima företrädare. Var tidigare planeringsminister i Khadaffiregimen men bytte i början av revolutionen sida och anses nu vara premiärminister för Nationella övergångsrådet.

Mustafa Abdel-Jalil

Var justitieminister under Khadaffiregimen men bytte tidigt sida efter att våld använts mot demonstranter. Utsågs i februari till ledare för Nationella övergångsrådet.

Abdel-Hafidh Ghoga

Var tidigare en framstående jurist i Benghazi som representerade anhöriga till fångar som dödats i Abu Salim-fängelset i Tripoli år 1996. Blev vice ordförande och talesperson för Nationella övergångsrådet när det bildades.