”Bojkott av valet bäst för burmeserna”

Att oppositionen förmår enas är nödvändigt för att Burma ska kunna bli kvitt nuvarande regim. Om partierna tillsammans beslutar att inte ställa upp i valet nästa år förlorar det legitimitet.

– En bojkott är nödvändig för att inte legalisera rådande styre. Mycket tyder på att NDL inte kommer att ställa upp, säger Aung Moe Zaw.

Han är ledare för studentpartiet Democratic party for a new society som var ledande under upproret 1988. Hans eget parti har inga planer på deltagande, men viktigast anser han är att det största partiet, National league for democracy (NDL), fattar samma beslut.

NDL:s frontkvinna är Aung San Suu Kyi som tillbringat 13 av de senaste 20 åren i husarrest. Nyligen dömdes hon till ytterligare 18 månaders isolering från omvärlden, en dom som enligt Aung Moe Zaw tvingat fram dagens situation.

– Om hon hade frigivits, liksom ledarna för de olika minoritetsgrupperna, så hade förutsättningarna för valet varit rättvisare. Nu blev det inte så och då måste vi mana till bojkott.

I över 20 års tid har Aung Moe Zaw kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter. Resorna är många, just nu är han i Sverige för att sprida sitt budskap.

Sedan 1997 lever han i exil i Maesot, en thailändsk stad nära gränsen mot Burma. Där arbetar han för att ena motståndet mot juntan i sitt forna hemland.

I ett land där 40 procent av befolkningen antas tillhöra olika minoritetsgrupper är det en diger utmaning. Men Aung Moe Zaw framhåller att en gemensam plattform har tagits fram, stödd av samtliga parter. Handlingsplanen gör enligt den numera 42-årige studentledaren Burma redo för en övergång till demokrati.

Men för att skiftet ska bli möjligt krävs en sak framför andra:

– Uthållighet. ANC kämpade mot apartheid i över 40 år. Jag vet inte hur lång vår kamp blir, men vi kommer inte att ge upp.

Trots att regimen fängslat över 2.000 personer till följd av politisk aktivitet menar han att oppositionen står stark.

Enligt honom är det i stället militären som nu tappar mark.

– Armén är svag i sig själv, det är därför den måste gå på så hårt. Och de har stora svårigheter att nyrekrytera. Ingen bataljon består av mer än 200 man – när de egentligen ska vara 700.

Även oroligheterna i de norra delarna av landet menar han bekräftar militärens problem. I augusti tog armén över områden som tidigare behärskats av lokala krigsherrar. Syftet sades vara att hjälpa befolkningen att förbereda kommande val, lokala journalister hävdar dock att det handlar om att krossa minoritetsgrupperna och tvångsrekrytera unga män till ett slags gränspolis.

Aung Moe Zaw tror att det vi nu ser kan vara en begynnande våldsspiral.

– Vad som krävs är dialog.

Viktigaste samtalspartner är Aung San Suu Kyi.

– Hon är vår nationella ledare, en symbol för hoppet. Dessutom är hon en enande kraft; hon accepteras av samtliga grupper.

Vad som också behövs, poängterar Aung Moe Zaw, är en tuffare omvärld. Inte minst EU, där Sverige nu innehar ordförandeskapet, skulle kunna agera med mer kraft.

– Det är mycket tal om demokrati, men det hjälper oss inte. Vi vill ha handling – inte prat.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut