Även om hindren är många finns nyheter som gör att viljan att hitta konstruktiva lösningar ökat.

En god nyhet är det palestinska statsbygget. Salam Fayyad har sagt att den infrastruktur som behövs för en självständig stat, ska finnas på plats år 2011. Den uppbyggnaden pågår parallellt med den politiska processen, men är inte beroende av den. Syftet med bygget är inte minst psykologiskt. Tanken är att återupprätta den palestinska självkänslan och att motverka att det politiska vakuum som skulle uppstå efter ett eventuellt misslyckande i fredsförsöken återigen ska fyllas med våld.

Barack Obama har lyft upp konflikten högt på agendan. När nu vårdreformen är i hamn har administrationen fått ny kraft att agera internationellt och tvåstatslösningen i Mellanöstern anses vara av nationellt strategiskt intresse för USA. Hotet från Iran är en av anledningarna till USA:s prioritering. För att kunna ena arabländerna mot Iran anser USA att det inte längre går att låta konflikten mellan palestinier och israeler vara ett hinder.

Iran försöker få med sig arabvärlden genom att använda palestiniernas lidande i sin retorik.

Det iranska hotet påverkar inte bara de amerikanska prioriteringarna, det kan också påverka den israeliska kompromissviljan. Det anser flera toppar inom det israeliska arbetarpartiet och det liberala mittenpartiet Kadima.

Det är första gången på över ett år som indirekta samtal ska genomföras mellan israeler och palestinier. Och trots att det finns nya positiva faktorer kvarstår förstås enorma hinder. Det palestinska folket är fortfarande splittrat i ett Fatahstyrt Västbanken och ett Hamasstyrt Gaza. Den israeliska regeringen är splittrad och relationerna till USA är försämrade efter att planerna på att bygga 1.600 nya lägenheter i det palestinska östra Jerusalem offentliggjordes.

Dessutom vägrar Israel att ge efter för kravet från det internationella samfundet att frysa alla bosättningar. Och det handlar fortfarande om indirekta samtal, ännu sitter parterna inte ens öga mot öga vid förhandlingsbordet.