De etniska kravallerna i södra Kirgizistan är sprungna ur djup fattigdom och arbetslöshet. ”Det råder en fruktansvärd desperation”, säger Elin Jönsson, journalist och Kirgizistankännare.
– De har fruktansvärt svårt att försörja sig i Osj. Det är rena slagsmålet om jobben på marknaderna. De har ingen tilltro till politikerna. Korruptionen är enorm, berättar Elin Jönsson för TT.
För många är fattigdomen extra svår att bära med tanke på det relativa välstånd som fanns under Sovjettiden. Misären har också bidragit till att situationen har kunnat explodera så snabbt, särskilt om någon utnyttjat läget av politiska skäl, konstaterar Jönsson som i flera år har rapporterat om området, inte minst kring oroligheterna i det närliggande Andizjan i Uzbekistan i maj 2005.
Uzbeker i Kirgizistan har ansett sig styvmoderligt behandlade. Kirgizer har i sin tur tyckt att minoriteten haft för stora fördelar. Få hade dock trott på ett så blodigt nytt utbrott av etniska våldsamheter, liknande dem som krävde hundratals dödsoffer i Osj i början av juni 1990.
– Visst har det funnits en avundsjuka mellan folken, men jag har aldrig upplevt den som särskilt djup, säger Elin Jönsson.
Grannlandet Uzbekistan och dess hårdföre diktator Islam Karimov säger sig ha öppnat gränserna för 75.000 flyktingar, men lär knappast vilja ha kvar dem särskilt länge.
– De kommer att utnyttja det här för att peka på hur nyttigt det är med stabilitet och att man inte ska störta sin president. Regimen hjälper till för att kunna använda det i propagandan. Men man ska nog ta siffrorna med en nypa salt, säger Elin Jönsson.