Unga välutbildade kineser över stora delar av världen samlas för att uttrycka sina känslor med slagord som "Ett Kina, en familj", arga över västvärldens Tibetprotester och irriterade över vad som uppfattas som västmediers ensidiga rapportering.
En ung anonym invånare i Nanjing bekostade nyligen en annons på första sidan i en lokal tidning med miljonupplaga för att tala om att han är stolt över att vara kines och att han ser fram mot OS.
I Kina har folkskaror samlats utanför några av den franska livsmedelskedjan Carrefours butiker och uppmanat till köpbojkott.
Nationalismen spirar underifrån. Det är inte ledningen i Peking som organiserat den, även om myndigheterna heller inte gjort mycket för att stoppa den tills för några dagar sedan. Rapporteringen i statliga kinesiska medier har underblåst de nationalistiska strömningar som ofta finns just under ytan, men nu har bromsen lagts in och i stället uppmanas invånarna till "rationella" protester.
- Internationellt har Kina förlorat propagandakriget med ett brak, men inrikes har ledningen vunnit stort. Partiet och folket går hand i hand, partiet vill utnyttja nationalismen, men det finns också en fara i att utnyttja den för mycket eftersom den kan bli svår att kontrollera, säger en EU-diplomat i Peking.
Nationalismen har ibland tagit sig oväntade uttryck, som när en kinesisk gäststudent i USA på universitetet där hon går försökte medla mellan de amerikanska studenterna, som stödde tibetanernas sak och andra kinesiska studenter som gav den kinesiska ledningen sitt helhjärtade stöd.
Hon blev uthängd på internet, kallad förrädare, och hennes föräldrars hem i Kina vandaliserades.
På gatan i den kinesiska huvudstaden, där nästan alla gillar tanken på OS, finns först och främst en oförståelse för varför omvärlden kritiserar Kina och angriper OS-elden.
Eftersom detta skadar Kinas anseende, måste dessa protester vara en västlig sammansvärjning mot Kina, lyder en spridd uppfattning. Det är en komplott iscensatt för att västvärlden inte accepterar Kinas snabbt växande ekonomi och rättmätiga plats som en av världens ledande nationer.
Tiden efter 1700-talet, då Kina stod för en fjärdedel av världsekonomin, ses ofta som en tillfällig svacka i väntan på att landet ska blomstra för fullt igen. Kineser blir ibland påminda om hur utländska makter under 1800-talet fick inflytande över Kina. Dessa intryck har fått ny näring den senaste månaden.
- Det är inte bara i läroböcker i skolan vi lär oss om historien. När vi är små får vi höra berättelser från våra mor- och farföräldrar om hur hemskt livet var under andra länders inflytande. Nu när vi känner oss orättvist behandlade av omvärlden kommer de känslorna tillbaka, säger Yu Wanli, docent vid Centret för Internationella studier vid Pekings universitet.
Kina leker med elden som eldar på den chauvinistiska ilskan, skrev tidningen South China Morning Post nyligen, och fortsatte:
"Kina har lagt grunden för en paranoia som riktar sig mot omvärlden, men hur har den kinesiska regeringen sedan tänkt förklara för folket att det behövs mer internationellt samarbete i strävan efter att ta en ledarroll i världens affärer?"
- Nu blir det nog inga fler stora demonstrationer i Kina. Den senaste veckan har protesterna mot OS-facklan varit få. Det har lugnat stämningen, tror Yu Wanli.
Viktigast för Kina är att inte OS skadas. Ska protester genomföras måste de gynna landet på lång sikt.
Därmed har nygammal visshet vuxit fram hos den kinesiska ledningen att alla stora och våldsamma uttryck - precis som när det gäller exiltibetaners protester - riskerar att slå tillbaka.