Evgeny Morozov dimper ner i Stockholm som hastigast under en av sina många föreläsningsturnéer jorden runt. Sedan hans bok ”Net Delusion” kom ut för ett år sedan är han en av världens mest efterfrågade kommentatorer så snart sambanden mellan internet, demokrati och diktatur diskuteras.
Grundtesen i Morozovs bok är att vi i väst ofta överskattar den demokratiska effekten av att internet och andra digitala tekniker sprids. Tvärtom kan det ge diktatorer nya och effektivare metoder att övervaka, förfölja och kväsa demokratisk opposition. Denna tes utvecklar han med hjälp av omfattande beläsenhet och underhållande ironi.
Sedan ”Net Delusion” kom ut har den arabiska våren passerat och gett nytt stoff till Morozovs tankar. De sociala medierna spelade förvisso en roll för aktivisterna. Men i revolternas efterdyningar uppdagades också att regimerna i Nordafrika använt teknik från västerländska företag för att övervaka sina medborgare.
Evgeny Morozov menar att politikerna i USA och Europa måste inse att de bidrar till detta genom de lagar de stiftar. I USA utökades NSA:s möjligheter till övervakning drastiskt genom Patriot Act efter 11-september-dådet. I EU har vi fått datalagringsdirektivet och Sverige har på egen hand stiftat den så kallade FRA-lagen
– Varför finns det en marknad för de här teknikerna? Jo för att USA och Europa anser att man behöver dem och beställer dem till sina underrättelsetjänster och polis. Diktaturerna är en slags andrahandsmarknad för verktyg som kommit till i väst, säger Evgeny Morozov till DN.se.
Morozov är övertygad om att ifall den ökände ryske vapenhandlaren Viktor Bout skulle ha startat sin verksamhet i dag hade han satsat på övervakningsteknologi. Affärsmöjligheterna är lysande
– Länder som Iran och Syrien är utsatta för sanktioner. De behöver en mellanhand som känner någon som känner någon med kopplingar till regeringen i ett land som inte deltar i sanktionerna eller inte är så nogräknad och kan beställa och skicka varorna vidare.
– Sanktioner kommer inte att funka för att sätta stopp på detta. Det är för lätt att gå runt, precis som när det gäller vapen.
Debatten måste lyftas över utrikespolitiken, menar Morozov, och utgå ifrån att det vi gör på hemmaplan hänger ihop med vad som pågår i diktaturerna.
– Vi måste se sambanden och inte begränsa detta till en diskussion om vad som händer i exempelvis Syrien. Vi måste börja med frågan om vad som är en rimlig nivå på övervakningen i en demokrati. Det finns en extra kostnad för att vi använder den här tekniken och det är ökad övervakning i diktaturerna.
I Sverige blossar emellanåt upp en likande debatt när det gäller Teliasoneras och Ericssons affärer i bland annat Evgeny Morozovs födelseland Vitryssland, kallat Europas sista diktatur. DN.se har granskat detta vid flera tillfällen (se exempelvis här och här). När DN.se frågat hur företagen ser på risken att man bidrar till övervakning av oppositionen har svaret varit att man måste följa landets lagar.
– Att de måste följa lagarna befriar dem inte från ansvaret att granska vad lagarna faktiskt innehåller. Med det argumentet kunde företag komma undan med sina affärer i Sydafrika under apartheidtiden. Det finns företag som dragit sig ur länder när de stött på galen lagstiftning. Google har gjort det i Kazakstan och Sydkorea, säger Evgeny Morozov.
Samtidigt framhåller han att det inte nödvändigtvis är någon poäng med att låta bli att göra affärer i länder som Vitryssland. Sannolikheten är stor att något annat företag från ett mindre nogräknat land kliver in i stället.
Nyckelordet är enligt Evgeny Morozov: transparens. Men för att det ska bli mer än ett fint ord krävs att det sätts ett tryck på företagen.
– Det som behövs på EU-nivå är en paneuropeisk vakthund, en organisation som ägnar sig åt närgången granskning av vad företagen håller på med. Den kan formas som en koalition mellan nätaktivister, människorättsorganisationer, medier och industrin. Det finns lyckade exempel från andra branscher som energi och gruvnäringen.
Morozov menar att många företag nog skulle vara öppna för en sådan idé.
– De vill gärna slippa trycket. Och många bedriver säkert legitima affärer och vill ha en bekräftelse på det. Vi såg hur italienska företag drog sig ur Syrien efter att pressen rapporterat och det blivit protester, säger Morozov.
En frågeställning som en sådan granskning borde svara på tycker Morozov är i vilken mån företagen specialanpassar sina produkter och tjänster när de säljer dem i diktaturer. Men för att få sådana svar krävs enligt honom både piska och morot.
– Om det inte finns ett verkligt hot om lagstiftning är företagen mindre benägna att sitta ner vid förhandlingsbordet. Genom att hota med lagar kan du få med dem på självreglering. Men hotet måste finnas kvar, säger Evgeny Morozov som menar att exempelvis Global Network Initiative – ”ett fikonlöv”- är ett avskräckande exempel på hur tandlöst det annars kan bli.
Morozov återkommer till att yttrandefriheten och rätten till privatliv borde kunna värnas med institutionella arrangemang som redan prövats när det gäller andra problem. Han hänvisar exempelvis till hur Apple till slut tvingades bjuda in en fristående organisation att granska företaget efter att skandalen briserat kring hur kinesiska arbetare som tillverkade Iphone for illa.
– EU-kommissionen skulle kunna ta initiativ till en sådan modell. Det handlar om att bygga upp ett system där även granskarna granskas och därmed kan bli certifierade och trovärdiga. Jag litar inte på företagens egen granskning, då blir det bara en uppvisning i PR. Det måste göras av ett fristående organ.
Innan vi skiljs, berättar Morozov om sin kommande bok. Han kommer där att vända sökarljuset från diktaturerna till demokratierna i väst.
– Jag försöker argumentera för att liberala demokratier kräver ett visst mått av oordning, ineffektivitet, oklarhet, friktion – sådant som Silicon Valley tycker är onödigt. De vill organisera allt, göra det friktionslöst, genomskinligt. Det kanske är bra för affärerna, kanske också för konsumenterna, men inte nödvändigtvis bra för demokratin. Demokrati är mycket mer komplext än vad de flesta geeks förstår.
Att Morozov även denna gång kommer att väcka debatt är ingen djärv gissning.