Hammad Naqi Khan är programchef på Världsnaturfonden i Pakistan med fokus på vatten och biologisk mångfald. Han är kritisk till hur landet hanterade översvämningskatastrofen.

– Vi kunde inte stoppa regnet men vi hade kunnat minska för-ödelsen efteråt rejält om vi hade haft en handlingsplan.

Väderrapporterna visade att regnmängden skulle bli något utöver det vanliga. Men att monsunregnen skulle bli två, tre gånger mer omfattande än normalt verkade ingen vara beredd på.

Mänskliga handlingar bidrog till att naturkatastrofen fick så omfattande konsekvenser. Längs flodbankerna i söder växte förr regnskog. De områdena har rensats på träd för att ge plats åt bebyggelse, jordbruk och boskap. Utan skyddande träd kunde vattnet forsa fritt och dra med sig allt i sin väg. Ett annat exempel är bristande skötsel av landets vattenresurser.

– När regnet till en början uteblev skulle man ha försett bönderna med ordentlig bevattning för att säkra skörden och sedan ha lagrat vatten inför monsunsäsongen, säger Hammad Naqi Khan.

I stället fick bönderna inte mycket hjälp och när monsunen kom förstördes resterande vatten i reservoarerna.

Rent vatten var en bristvara redan före översvämningarna.

– Flodvattnet är fullt av lera och det rinner genom städer, förbi fabriker. Det är förorenat. Vattenrening är nästan obefintlig i Pakistan.

Samarbetet mellan regeringen och hjälporganisationer kan bli bättre, sammanfattar han.

– Nu efterlyser vi den nödvändiga tekniken för vattenrening. Vi behöver hjälp vare sig det är översvämning eller inte. Vi behöver kunskapen och tillgången till reservdelar, så att det fungerar även på lång sikt.

Världsnaturfonden vill samarbeta med regeringen i uppbyggnadsarbetet så att hänsyn tas till sociala aspekter och miljön.

– För framtiden måste vi också anpassa oss till klimatförändringar. Havsnivån stiger, det har vi redan sett på olika håll vid kusten. Vi kan lära bönderna hur man använder mindre vatten i jordbruket. Klimatförändringsprojekt tror jag är nyckeln för utvecklingsländerna nu.