WASHINGTON.
Medan stinna amerikaner smälter de torra resterna av årets julkalkon har en debatt börjat bubbla upp om amerikanernas osunda matvanor. Är det förmynderi om staten har synpunkter på vad det uppväxande släktet stoppar i sig? I centrum för debatten står USA:s två namnkunnigaste kvinnor, Michelle Obama och Sarah Palin.
Plötsligt har det allt allvarligare problemet med allt fler svårt överviktiga amerikaner blivit en politiskt laddad höger-vänster-fråga. Troligen har det att göra med att det var Michelle Obama, USA:s första dam, som tidigare detta år startade en kampanj mot den sjukliga övervikten och fetman hos landets barn. Parollen var ”Let’s move!”, och gick ut på till synes okontroversiella åtgärder som att föräldrar och skolor ska försöka få ungarna att äta mindre sockerladdad och fet skräpmat och röra på sig lite mer.
Men om det är en Obama som säger eller gör något så måste det vara fel, i varje fall för en del opinionsbildare och politiker. Sarah Palin, exguvernören i Alaska, som enligt egen utsago starkt överväger att bli republikansk presidentkandidat 2012, dömer ut försöken att vända denna utveckling. Michelle Obamas program är förmyndarstatens sammansvärjning mot amerikanernas frihet, tycks Sarah Palin anse: ”Vad hon säger oss är att vi inte kan lita på att föräldrar kan besluta för sina barn lämna oss bara i fred och låt individerna utöva sina gudagivna rättigheter att fatta egna beslut”, sade hon i sin tv-dokusåpa ”Sarah Palin’s Alaska”. Och så bjöd hon sin familj på ”smores” – grillade marshmallows i chokladsmet inklämda mellan söta kex. ”Detta till Michelle Obamas ära, eftersom hon har sagt att vi inte ska ha efterrätt”.
Kort därefter delade hon vid ett skolbesök ut småkakor till eleverna. I en twitter-post förklarade hon – på sitt speciella språk – vad det handlar om: ”intro kids 2 beauty of laissez-faire” (fritt översatt: ”att låta barnen få känna skönheten i frihet från styrning”).
För den som vill se bortom parollerna finns annars en skrämmande verklighet: Under de tre senaste årtiondena har andelen vuxna amerikaner som är sjukligt feta ökat från 15 till 34 procent, och ytterligare 34 procent är ”bara” överviktiga. Andelen sjukligt feta barn och tonåringar har mer än trefaldigats, från 5 till 17 procent. Det handlar om en epidemisk ökningstakt, om man lyssnar på läkarexpertis. Och redan expresidenten George W Bushs socialminister talade om fetmaepidemin som en ”nationell hälsokris”.
Denna gång gick Sarah Palins högerpopulism lite för långt till och med för konservativa tidningen Wall Street Journal, som i en ledare tar stillsamt avstånd från hennes kritik och för ovanlighetens skull stöder fru Obama. Tidningens huvudargument: den årliga vårdkostnaden för de sjukdomar som följer av sjuklig fetma – hjärtsjukdomar och ortopediska besvär – ligger på 165 miljarder dollar, och det är ett pris som skattebetalarna får stå för. Därför är det inte orimligt att vuxna hjälper barn till hälsosammare val.