Utanför polackernas kyrka Sankt Stanislao, som av en slump ligger intill det forna italienska kommunistpartiet PCI:s kansli, är det fullt av människor som inte får plats i mässan inne i den lilla kyrkan.
För polacken Andrea Bielak, som arbetat och bott i Italien i 20 år, är det ett måste att delta i och fira saligförklaringen av den förre påven – som kom från Polen.
– Karol Wojtyla gjorde enormt mycket för Polens utveckling och självständighet. När han låg död på lit de parade köade jag i 17 timmar för att se honom. Nu vill jag ta med min nyfödde son Stanislao och ta många bilder, så att han som vuxen vet att han varit med om detta historiska ögonblick.
Saligförklaringen, som äger rum den 1 maj, har gått på rekordtid. Initiativet kommer ytterst från de troende själva som redan på begravningen i hundratusental skanderade så det dånade på Petersplatsen: ”Santo subito”, omedelbart helgon.
Kyrkan tar i regel lång tid på sig för salig- och helgonförklaringar. Tidsmässigt är detta ett rekord eftersom det bara har gått sex år sedan Johannes Paulus dog. Saligförklaring är det första viktiga steget för att bli helgon fullt ut. För en helgonförklaring krävs att kandidaten levt ett korrekt liv och följt de kristna dygderna. Men framför allt så krävs det ett mirakel.
Miraklet måste ha inträffat efter kandidatens död och skett i samband med att någon vänt sig i bön till Johannes Paulus. Någon brist på mirakel råder det inte, förklarar den polske prästen Slawomir Oder, som varit ansvarig för att samla ihop allt material kring den förre påvens liv. Han bär titeln postulator, vilket innebär att han är redaktör för en helig nationalencyklopedi.
– De troende som säger sig ha blivit botade genom den förre påven är redan flera tusen. Men inte alla har de kriterier som kyrkan kräver för att vi skall kunna tala om mirakel, säger han när DN träffar honom på hans tjänsterum i det stora Lateranpalatset avsett för katolska kyrkans administration.
Miraklet skall vara medicinskt styrkt av läkare, som noggrant examinerar fallet. För att klassas som mirakel skall tillfrisknandet inte kunna gå att förklara medicinskt. Så var fallet med nunnan Marie Simon-Pierre, 49 år, som kommer att ha en hedersplats under saligförklaringen. Kanske valde kyrkan just henne, eftersom hon led av parkinson, samma sjukdom som Johannes Paulus hade.
I en öppen UD-rapport betonar Ulla Gudmundson, Sveriges ambassadör vid Den heliga stolen som Vatikanen kallas i diplomatiska sammanhang, den förre påvens politiska roll.
”Han påverkade politiskt Europas öde på ett sätt som är jämförbart med Roosevelts, Churchills, Gorbatjovs och Reagans”, skriver hon.
Men Gudmundson glömmer inte bort den obekväma kritiken mot Johannes Paulus för att han inte ingrep mot de många sexuella övergreppen som framkom under 2010 och som måste ha pågått även under hans ämbetstid. Hon citerar initierade bedömare, ”som hävdat att den nuvarande påven Benedictus, då kardinal Joseph Ratzinger, gjorde tappra försök att få Vatikanens ledning att agera, men att detta stoppades på hög nivå”.
I vilken grad Johannes Paulus personligen var involverad i detta är omöjligt att säga. ”Ostridigt är att han beskyddade Marcial Machiel Degollado, mexikansk präst och grundare av Kristi legionärer, en religiös orden där omfattande sexuella oegentligheter avslöjats”, skriver ambassadör Gudmundson.
New York Times menar i en ledare signerad av Pulitzervinnaren Maureen Dowd att Vatikanen har haft alltför bråttom med denna saligförklaring.
”Hur kan du vara ett helgon om du misslyckas med att försvara oskyldiga barn?”, skriver New York Times.