Det ger en bild av en stark katolsk kyrka och en populär påve Benedictus XVI. Men efter affären Williamson och påvens omstridda kondomuttalanden inför Afrikaresan har Peterskyrkans vackra fasad minst sagt krackelerat.
Det drar en kall vind genom Vatikanens korridorer och palats. För att använda en politisk och världslig term har påven regeringsproblem.
– Påven är i dag en ensam man i Vatikanen och kan bara kan räkna med en handfull helt lojala medarbetare, säger journalisten och Vatikanexperten Sandro Magister.
Han tillägger att kurian, som är katolska kyrkans ledning med otaliga departement (så kallade kongregationer), inte stöttar och hjälper påven. Utan tvärtemot motarbetar honom.
Huvudproblemet finns i statssekretariatet, som kan liknas vid ett regeringskansli. Där har kardinal Tarciso Bertone inte visat sig vara vuxen uppgiften att hålla samman kurian som han borde i egenskap av rollen som Vatikanens regeringschef.
I dag har kurian förvandlats till ett mindre feodalvälde med kardinaler som likt kyrkliga småpampar alla kör sitt eget race. Affären med biskop Richard Williamson är ett praktexempel, menar Sandro Magister.
Beslutet att häva bannlysningen av biskoparna tillhörande det konservativa brödaskapet SSPX slängdes ut till medierna utan minsta förklaring av biskopskongregationens ledare, kardinal Giovanni Battista Re. Alla trodde felaktigt att beslutet innebar att biskoparna var förlåtna och automatiskt återupptagna i katolska kyrkan. En katastrof när det gäller mediekommunikation.
Joseph Ratzinger har inte sin företrädares karisma. Den nuvarande påven har ett mer utpräglat drag av teologiprofessor och filosof än kyrkoledare. Han verkar sakna fingertoppskänslighet om vilka uttalanden som är lämpliga att göra.
Sveriges nya ambassadör vid Vatikanen Ulla Gudmundson ser flera av påvens initiativ som att häva bannlysningen av SSPX och att försöka återuppta kontakten med teologen Hans Küng som fallit i onåd, som ett uttryck och en önskan att ena kyrkan.
– Företrädaren Johannes Paulus var mer politiskt utåtriktad, medan den nye påven ser det som hans mission att ena kyrkan. Han har flera gångar påpekat att katolska kyrkan inte har varit bra på att ta hand om sina avvikare.
I nästa månad (5–15 maj) kommer påven att besöka Jordanien och Israel. Resan är planerad sedan länge men får en aktuell dimension genom affären Williamson. Israels krigföring mot palestinierna i Gaza ger resan även en politisk dimension.
– Det är därför direkt olämpligt att påven reser dit, säger DN:s tyska kollega i Rom Christa Kramer von Reisswitz i färd med att göra en film om Benedictus XVI.
I den stora gula synagogans kontor intill floden Tibern träffar DN Roms rabbin Riccardo di Segni.
– Affären Williamson är en olyckshändelse i det ekumeniska arbetet som fått mörka moln att hopa sig vid horisonten. Det hade varit bättre om detta inte hade hänt, säger han, men betonar att kontroversen med katolska kyrkan är helt utredd. Ett tecken på detta är att Benedictus XVI som den andre påven någonsin redan i höst kommer att besöka Roms synagoga.
Ett annat initiativ som kan kasta grus i det ekumeniska maskineriet mellan katoliker och judar är den nuvarande påvens initiativ att vilja helgonförklara företrädaren Pius XII, som ofta kritiserats för att inte ha tagit avstånd och fördömt nazisternas förföljelse och deportation av judar.