Castro presenterade sin minnesbok ”Guerrillero del Tiempo” under ett slutet möte med inbjudna gäster i Havannas konferenscentrum. Det var första gången han deltog i ett offentligt möte sedan avslutningen av kommunistpartiets kongress i april 2011.

De rörliga tv-bilder som sändes saknade ljud, men man kan i de officiella källornas referat se att den tidigare kubanska diktatorn var energisk och av allt att döma vid god vigör med tanke på den sjukdom som 2006 tvingade honom att lämna ifrån sig den verkställande makten till sin yngre bror Raúl.

Mötet varade i sex timmar, och Castro – klädd i träningsoverall, den klädsel som varit standard sedan han insjuknade – hann beröra en rad ämnen, enligt kubanska statsmedier.

Castro sade bland annat att det är ett misstag att tro att de ekonomiska problemen löses bara genom att man inför socialismen, och han talade om sitt grundmurade motstånd mot betald utbildning.

Han tog också upp flera världspolitiska frågor, som det fortsatta gruffet mellan Storbritannien och Argentina om Falklandsöarna, ”denna handfull jord tagen från Argentina”, och de ”hemska hot” världen just nu upplever kring Syrien och Iran. Han hyllade också sin goda vän Venezuelas president Hugo Chavez, som ”gjort mer än någon annan för det venezuelanska folket”.

Den tusensidiga memoarboken består av två volymer och är upplagd som ett samtal mellan den legendariska revolutionsledaren och författaren och journalisten Katiuska Blanco, som arbetar på kommunistpartiets tidning Granma och har samarbetat med Castro i flera tidigare projekt.

Boken sträcker sig från Fidel Castros barndom och uppväxt via motståndsåren fram till december 1958, när högerdiktatorn Fulgencio Batista flydde landet och de skäggiga gerillakrigarna kunde tåga in i Havanna.

Castro utesluter inte att han fortsätter att skriva: ”Jag måste passa på nu, för mitt minne börjar svika mig”, sade han under mötet.