Under 2010 attackerades 218 fartyg av somaliska pirater. Det är en fyrdubbling på tre år. Av dessa kapades 47, och tendensen är oroande.
176 fartyg har attackerats i år och 22 kapats utanför Somalias kust och i nuläget hålls 377 människor gisslan av somaliska pirater. Bland annat är den danska familjen Quist Johansen kidnappad sedan i februari.
Och det kunde ha varit fler.
– Om militären inte hade varit där hade vi troligen sett en ännu större ökning av kapningar, säger Karl Sörenson, forskare på Försvarshögskolan.
Den militära organisationen har samtidigt ett nästintill hopplöst uppdrag.
– Operationsområdet är ofantligt, det har jämförts med att ha fem polisbilar som ska täcka ett område stort som Nordamerika, säger Sörenson.
Det finns ändå ljuspunkter; sett ur ett kortare perspektiv har attackerna inte alls ökat. Tvärtom.
– Det finns tendenser till att risken för att bli attackerad har minskat i vissa områden utanför Somalias kust. Det har faktiskt varit färre attacker från den sista april och framåt i år jämfört med 2010, säger Alan Cole, koordinator på FN:s antipiratprogram på drog- och brottsbekämpningsorganet UNODC.
Den goda nyheten följs dessvärre av en våldsam.
– Om du blir attackerad är det utan tvekan farligare nu än det har varit tidigare, säger Alan Cole.
– Piraterna använder betydligt mer våld i attackerna och mot sin gisslan. Bland annat har de tyngre vapen.
Piratverksamheten utanför Somalia uppstod i början av 1990-talet när lokala fiskare gjorde uppror mot det utbredda tjuvfisket från stora internationella företag. Men det var längesedan nu som somaliska pirater och fiskare sågs som synonymer.
– Piraterna är inga sjömän, de struntar i fisket, säger Karl Sörenson.
– Det är tydligt att de som är inblandade i sjöröveriet i dag oftare är rotlösa och mindre kompetenta till havs. Därför ser vi allt oftare pirater som dör till sjöss för att de har navigerat fel och svultit ihjäl, säger Alan Cole.
Unga män rekryteras nuförtiden i somaliska byar, främst i de södra delarna av landet. Fattiga män som tjänar stora pengar genom att begå våldsdåd till sjöss.
Sjöröveriet omsätter stora summor, men det är allt hamnar inte i fickorna på piraterna själva. Allt talar för att det handlar om organiserad brottslighet med tentakler i många länder.
Bland annat finns tydliga kopplingar till islamiströrelsen al-Shabaab, som kontrollerar stora delar av Somalia. Detta trots att sjöröveri inte är moraliskt accepterat bland rättrogna muslimer.
– Om extremister behöver pengar så kommer de att nyttja de intäkter som de kan få, säger Alan Cole.
– Det är inte nödvändigtvis så att piraterna jobbar direkt mot al-Shabaab för att samla in pengar. Men vi tror att det överförs pengar på något sätt mellan dem, och det har faktiskt al-Shabaab gått ut och bekräftat. Och det är omöjligt att driva en så här stor kriminell verksamhet i de områdena utan att ha al-Shabaabs godkännande.
Det är på fastlandet, inte till havs, som grundproblemet ligger.
Efter 20 år av krig har den somaliska staten vittrat sönder, vilket har gjort att somalierna har svårt att känna tillit utanför sin klan och familj.
– Om inget förändras i grunden så kommer kapningarna att fortsätta. Det är fortfarande lönsamt för piraterna, samtidigt som den internationella handeln än så länge tjänar på att gå vägen via Adenviken istället för att runda kontinenten, säger Karl Sörenson.
Alan Cole instämmer:
– Problemet är att det saknas ett fungerande rättsväsende på fastlandet. Alla platser i världen som saknar ordentligt rättsväsende och som har en aktiv sjöväg nära kusten som är sårbar, kan drabbas av pirater.
Det sista fick vi ett bevis på i början av augusti när det svenska fartyget Gotland Sofia attackerades av pirater utanför hamnen i västafrikanska Benin.
– Unga män inspireras av Somalia, de ser det som en attraktiv affärsmodell. Ett sätt att tjäna mycket pengar, säger Cole.