Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

Polens skolor klättrade från botten till toppen

Matilda Molata och Mateusz Szymanski är elever på Lejery-skolan i polska Poznan. Polen låg i botten vid den första Pisa-mätningen 2001 – nu hör landet till de bästa i Europa.
Matilda Molata och Mateusz Szymanski är elever på Lejery-skolan i polska Poznan. Polen låg i botten vid den första Pisa-mätningen 2001 – nu hör landet till de bästa i Europa. Foto: Katarina Stoltz

Sverige rasar utför, Polen arbetar sig uppåt i Pisa-tabellen. DN besökte en mönsterskola i Poznan.

– Det är klart att vi är stolta, men vi har nog inte hunnit smälta det än, säger rektorn Grazyna Daniel.

Genom klassrummets fönster ser vi stormen rasa ute på gatan, inne på fysiklektionen härskar lugnet. Wojtek Piasecki, 15 år, står framme vid tavlan och skriver formeln för röntgentrålarnas längd. Han verkar inte ha några större problem med det.

– Nej, jag skulle vilja studera matte och fysik senare på universitetet, säger han när lektionen är slut.

För honom liksom alla andra polska niondeklassare hägrar det stora provet i april – i tre dagar testas eleverna i polska, historia, naturvetenskap, matematik och engelska.

– Jag pluggar för det nu, tar extralektioner och går igenom gamla prov. Provet avgör vad man gör efter nian, det man gör efter nian avgör om man kommer in på universitetet och det man gör där avgör vilket jobb man får. För mig handlar det hela tiden om att lära mig nya saker, berättar Wojtek Piasecki på en anmärkningsvärt bra engelska, som alla andra polska skolbarn har han läst engelska sedan första klass.

Wojtek Piasecki framstår som en mönsterelev. Snart förstår vi att Lejery-skolan på Brandstaettergatan 1 i Poznan också är en mönsterskola.

Det polska skolsystemet har efter den senaste Pisa-undersökningen dragit till sig omvärldens intresse.

Polen låg i bottenskiktet vid den första Pisa-jämförelsen 2001, nu hör Polen till de bästa Pisa-länderna i Europa.

– Vi är fortfarande lite chockade, har inte hunnit smälta det än, säger skolans rektor Grazyna Daniel.

Och nu kan ni räkna med studiebesök från Sverige?

– Väldigt gärna, vi har ju fina lokaler där vi kan ha seminarium, skrattar Grazyna Daniel och tillägger att det var ett skämt med ett korn av allvar.

Hon har varit skolans rektor sedan 1999, lika länge som den stora polska skolreformen har verkat. Den innebar att skolplikten förlängdes från åtta till nio år – de första sex årens grundskola avslutas med en examen, ett stort centralt prov som är lika för alla i hela landet.

– Dess stora betydelse är att den ger information till lärare, elever och föräldrar var man står, säger Grazyna Daniel.

Eleverna fortsätter tillsammans i ytterligare tre år i det som kallas gymnasiet. Det avslutas med den examen som eleven Wojtek Piasecki berättade om – ett prov som avgör om man går vidare till ett så kallat lyceum med teoretiska studier eller till en yrkesförberedande skola.

För de enskilda skolorna är de två proven viktiga. Skillnaden mellan proven efter sexan och nian avgör skolans EWD (edukacyjna wartosc dodana) – det pedagogiska förädlingsvärdet. EWD är ett mått på hur skolan lyckats utveckla sina elever.

– Vi har ett högt EWD, säger Grazyna Daniel, inte oväntat.

Hon skyndar sig att tillägga att systemet har baksidor.

– Det är att skolorna lär bara för examen och inte för livet. Ibland är lärare och föräldrar alldeles för fixerade vid examensresultat, säger hon.

Inom de givna ramarna har varje polsk skola en stor frihet. Grazyna Daniels skola är liten med bara en klass i varje årskurs från ettan till nian. Skolan är inriktad på teater och pedagogiken är inspirerad av pedagogen Janusz Korczak. Han är känd för sin kollektiva fostran av föräldralösa barn, hans gärning slutade i förintelselägret Treblinka 1942.

– Vi leker att vi är en republik. Jag är president, eleverna väljer representanter till parlamentet och vi har också egna regler och lagar, säger rektorn och hämtar en bibba med 75 paragrafer.

Men tro inte att allt är frid och fröjd på Lejery-skolan – Grazyna Daniel suckar över hur låg status läraryrket har i Polen.

– De som blir lärare är antingen ”freaks”, besatta av pedagogik, eller så är det de som inte kunde bli något annat, säger hon och berättar att på hennes skola finns det därför bara två män bland de nära 40 lärarna.

Skolbyråkraterna i kommunen är en annan källa till missnöje. De vill ha rapporter om allt.

– Ibland blir det viktigare att skriva rapporter än att hålla bra lektioner, klagar Grazyna Daniel.

Efter fysiklektionen följer en timme religion. Undervisningen är frivillig, Djahida Abdelmoula väljer att inte delta och slår sig ned i en av korridorens bekväma Ikea-soffor.

– Min pappa är från Algeriet. Det är stor skillnad på den här skolan och den förra jag gick på. Där stötte jag på mycket rasism, det har jag aldrig märkt något av här, säger hon.

Hon får snart sällskap av två andra flickor. De inleder en livlig diskussion och vi tror inte våra öron. Den handlar inte om vad de ska göra i helgen, den handlar jordens magnetfält och elektricitetens riktning. Det var en fråga som kom upp på fysiklektionen.

Ännu en gång förstår vi att Lejery-skolan på Brandstaetteragatan i Poznan är en väldigt speciell skola – och samtidigt en del av det polska skolsystemet.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.