Ett exceptionellt brott och chockerande många dödsoffer – fler som dödats på samma gång än vad som sker under ett helt år i Norge. Så kommenterar Sven Granath, forskare på Brottsförebyggande rådet, dåden.
Han menar att det är svårt att skydda sig mot den här typen av avvikande brott och gärningsmän.
– Det mest typiska för de här brottslingarna är att de ofta är oerhört ensamma, asociala och ser sig själva som laglydiga medborgare, kanske även som samhällets stöttepelare. De var aldrig några värstingar i skolan utan tvärtom ofta skötsamma och med en störd personlighet i botten, säger Granath.
Han tror inte alls att politiken har varit avgörande. Han beskriver en person som snarare famlar efter en ideolog som rättfärdigar honom.
– Det blir den ideologi som ligger närmast till hands. En hatisk person kan snöa in på islam. Nu kan det vara en etnisk norrman som fastnat i högerextremism. En liknande personlighet från en akademikerfamilj kan dras till vänsterextremism, säger Granath.
Kärlek till vapen är centralt, menar han. Vapnen blir personens trygghet och ideologierna förstärker hatet och våldsbenägenheten.
Den misstänkte norrmannens ålder passar in i mönstret, menar Sven Granath.
– Det finns andra fall där gärningsmännen är just mellan 30 och 40 år. Det är i den åldern som det avvikande beteendet och ensamheten blir som mest påtaglig. Alla andra har börjat bilda familj och lever normala liv. De drar sig undan och personen blir isolerad.
Folk reagerar när en frisk och social person sänder ut konstiga signaler. En isolerad person kanske inte ens har ett nätverk som kan slå larm om personen håller på att spåra ur.