Det är sen fredagseftermiddag och de sista varma solstrålarna blänker i plåtväggarna av ett skjul på en bakgård i Rockville i Soweto i utkanten av Johannesburg. Några av kvartersborna har samlats för att dricka öl och skvallra och en grupp medelålders män och kvinnor skålar, skojar och skrattar. Ibland lägger sig allvaret över konversationen och man klagar över arbetslösheten och sörjer barnen som dött i aids.

När det gäller de dramatiska omvälvningar som skett i sydafrikansk politik de senaste veckorna går meningarna isär. Någon sympatiserar med den sparkade presidenten Thabo Mbeki, andra hoppas att ANC-ledaren Jacob Zuma ska göra ett bättre jobb när han med största sannolikhet tar över som president efter valet nästa år. En sak är dock alla ense om.

- Tomma löften, det handlar bara om tomma löften, säger en äldre kvinna, och de andra nickar instämmande.

De politiska ledare som för bara fjorton år sedan hyllades för sin framgångsrika kamp mot apartheid står inte längre lika högt i kurs. Den interna maktkampen inom ANC, som ser ut att sluta i en splittring av partiet inom snar framtid, har gjort tydlig skada. Ett par högt uppsatta politiker under Mbekis regering har hoppat av ANC och ska hålla en nationell konferens i början av november för att bilda ett nytt parti. Tongången mellan dem och nuvarande ANC-ledningen är både bitter och hård.

- Ledarna är lögnare i ANC. Alli-hop. De är likadana varenda en, säger 50-årige Oscar Masango.

Han säljer traditionell örtmedicin på torget i Kliptown, den del av Soweto där ANC för 53 år sedan drog upp det så kallade Frihetsmanifestet. Det är en vision om ett demokratiskt, rättvist, jämställt och socialistiskt samhälle, som åtminstone i teorin varit ideologisk grund för partiets politik ända sedan dess. Det är i praktiken det har brustit, anser många sydafrikaner. En del av dem är så besvikna att de liksom Nobelpristagaren och biskop emeritus Desmond Tutu funderar på att strunta i att rösta i valet nästa år.

- Jag tänker inte rösta, aldrig mer. Det är bara skit med ANC numera. De bara slåss mot varandra, i parlamentet bara slåss de mot varandra, säger Oscar Masango, som
i tidigare val röstat på ANC.

- Det här är bara monument, tillägger han och slår ut med armen mot de massiva betongstrukturer som byggts på torget i Kliptown till minne av Frihetsmanifestet.

Det är framför allt den ihållande arbetslösheten och bristen på bostäder som väcker folks ilska. Trots att Sydafrika haft en god ekonomisk tillväxt på senare år har många svårt att finna jobb. Officiellt ligger arbetslösheten på 26 procent, men bedömare uppskattar den snarare till närmare 40 procent. Sedan 1994 har staten byggt 1,5 miljoner subventionerade bostäder, men kösystemet präglas på många ställen av korruption.

- Jag har stått på väntelistan för en bostad sedan 1996. De säger att jag ska få en bostad, men att det inte är min tur ännu, berättar 37-åriga ensamstående tvåbarnsmamman Beauty Shamase som säljer grönsaker i Kliptown.

Det är delvis detta missnöje som Jacob Zuma exploaterat i sin strid mot Mbeki om högsta makten i ANC. Både inom och utom ANC väckte Mbeki kritik för sin envishet och elitism, men sedan han avsattes på det mest förödmjukande sätt av partiledningen i september ses också Zuma med en viss skepsis. Till och med i Soweto, ANC:s mest traditionella politiska fäste, kan man i dag hitta personer som nästa år planerar att rösta på oppositionspartiet Demokratiska alliansen, DA, med vita partiledaren Helen Zille i topp.

- Hon är ett bra alternativ. De har gjort bra saker i Kapstaden, säger 26-årige Raphael Tshikumbana, som arbetar som caddy vid Sowetos golfbana.