I fredags beslöt den ryska duman, parlamentets underhus, att i en tredje och slutlig omröstning förlänga presidentens mandatperiod från nu gällande fyra år till sex.
Eftersom det handlar om en ändring i Rysslands författning krävs några steg till innan den definitivt godkänns. Bland annat måste tre fjärdedelar av federationsrådet, överhuset, och två tredjedelar av regionernas ledningar ge klartecken. Men ingen tvivlar på att det är en ren formalitet: Kreml har absolut majoritet i parlamentets båda kamrar och har utnämnt samtliga regionala guvernörer.
Behandlingen av denna första ändring i det nya Rysslands författning har gått i ett rasande tempo. Det är inte mer än två veckor sedan som president Dmitrij Medvedev i sitt tal om tillståndet i nationen föreslog denna ändring, som i framtiden ska möjliggöra för en person att vara president tolv år i följd (grundlagsändringen berör endast en nyvald president, inte den sittande statschefen).
Varför ändras författningen just nu? Och varför är det så bråttom att genomdriva den utan att ge någon egentlig motivering, än mindre tillåta någon debatt? Att Medvedev endast har suttit på sin post i ganska exakt ett halvår gör sitt till för att få analytikerna att rynka pannan.
De vanligtvis oeniga bedömarna är denna gång ense, i stora drag. Upplägget ser ut så här: Rysslands starke man Vladimir Putin, som i våras, enligt författningens regler, var tvungen att avgå efter två mandatperioder och då blev premiärminister, ska återkomma till Kreml. Att Putin hela tiden har tänkt att göra comeback på toppen var i och för sig väntat, men de flesta räknade inte med att det skulle ske förrän vid nästa ordinarie presidentval, år 2012. Men av något skäl ska det tydligen inträffa snabbare. Mycket pekar alltså på att Putins protegé från Petersburg inte ska få sitta ens de fyra år som han valdes till i våras.
Visserligen förklarade några Kremltalesmän att presidentens nuvarande mandatperiod inte skulle påverkas. Men Putin själv uteslöt inte ett tidigarelagt presidentval och att det kan vara han själv som ställer upp i valet: "När det gäller frågan om vem som ska kandidera och när är det för tidigt att tala om nu."
Den nya författningen tycks vara skräddarsydd för Putin, som alltså kan se fram emot två mandatperioder på sammanlagt tolv år i stället för åtta. Väljer han att vänta till 2012, kan han sitta som rysk president till 2024. Men möjligheterna att det blir presidentval redan 2009 anses minst lika stora - och i så fall får Putin gå i pension 2021.
Skälet till en mer brådskande lösning är den internationella finanskrisens förödande effekter på Ryssland. Särskilt oljeprisfallet har slagit mycket hårt mot Rysslands ekonomi. Råvaror står för 80 procent av den ryska exporten, och när oljepriset rasat från 140 till 50 dollar per fat, så minskar den ryska statens inkomster katastrofalt. Statsbudgeten för 2009 var beräknad utifrån ett oljepris på minst 95 dollar.
Moskvabörsen har fallit med 75 procent sedan årsskiftet. Och valutan läcker ut som genom ett såll: mellan 3 och 7 miljarder dollar i veckan flyr landet. Rysslands mäktiga guld- och valutareserv töms raskt. Inflationen börjar svida, och det blir allt svårare för den statsstyrda tv:n att dölja vad som pågår. Centralbanken pumpar upp rubeln, men det finns en klar risk för att rubeln kollapsar i början av nästa år.
Det kan leda till folkligt missnöje i Ryssland, något som inte har synts till på allvar sedan 1990-talet.
I det läget finns en beprövad medicin, även om den bara ger en tillfällig lindring. Man utpekar en syndabock. Och vem är mer lämplig att ta på sig denna roll än unge Medvedev?
Enligt detta scenario ordnas maktskiftet redan under det kommande året.