Nio huvuden i regeringen har rullat sedan skandalen med de brittiska parlamentarikernas tricksande med skattepengar nådde offentlighetens ljus. Nu står Gordon Brown inför allt större tryck på att avgå. Men Brown vägrar.
 

– Jag tänker inte gå, upprepade han på fredagen.
 

I stället satsar han på en rejäl regeringsombildning och hoppas att den ska lugna stämningarna när resultatet av torsdagens val till EU-parlamentet står klart.
 

Redan har Brown slagits på halv-knock av ett katastrofalt dåligt resultat i lokalvalen, som hölls samma dag som valet till EU-parlamentet. Stödet för Labourpartiet rasade i valet som handlade om platserna i 34 lokala församlingar. Labour förlorade 268 av sina platser. Samtidigt gick det Konservativa partiet fram och fick 230 fler platser än tidigare.
 

Skulle resultatet räknas om till ett allmänt val på riksplanet skulle Labour bara få 23 procent och vara tredje största parti i Storbritannien, slaget även av Liberaldemokraterna, visar beräkningar som BBC har gjort.
 

Och kritiken mot Brown kommer från flera håll. Caroline Flint, som hoppat av som Europaminister, anklagar honom för att vara sexistisk och använda kvinnor som kuttersmycken.
 

– Flera kvinnor i regeringen, inklusive mig själv, har behandlats som föga mer än kvinnliga skyltdockor. Jag är inte längre beredd att sitta i regeringen i en perifer position, sade hon när hon avgick
 

Flera Labourpolitiker i det brittiska parlamentet vänder sig mot sin ledare, det Konservativa partiet vill se nyval och Liberaldemokraterna klagar på brist på ledarskap i tider av ekonomisk kris.
 

I Browns nya regering får bland andra Alan Johnson, en tidigare fackföreningsledare och kandidat till att efterträda Brown, en mer betydelsefull roll som inrikesminister, jämfört med tidigare position som hälsominister. Samtidigt får utrikesministern David Miliband sitta kvar, trots rykten om en avgång.
 

En uppenbarligen utmattad Brown erkände vid presskonferensen om regeringsombildningen att hans parti lidit av ett ”svidande nederlag”, men att han är fast besluten att leda Labour i de allmänna val som måste hållas före juni nästa år. Brown menade också att det är hans plikt att sitta kvar i tider när den brittiska ekonomin är inne i en kris och det parlamentariska systemet vacklar efter skandalerna om hur skattebetalarnas pengar har använts.
 

Frågan är om regeringsombildningen räcker eller bara är ett sätt att köpa sig tid. På söndag offentliggörs resultatet från valet till EU-parlamentet. Det kan bli avgörande för framtiden. En ny kraftig smäll där och Brown sitter ännu lösare.
 

Labourpartiet menar att det orättvist får bära hundhuvudet för missbruk med skattemedel som alla stora partier gjort sig skyldiga till. Labours förhoppning är att allmänhetens missnöje ska blåsa över när uppmärksamheten i stället vänds mot vad regeringen gör för att ta landet ur sin ekonomiska svacka.
 

Men i dagsläget är Browns anseende lågt både på hemmaplan och internationellt. När landstigningen i Normandie firade 65 år på lördagen hade Brown hoppats få delta i de samtal som den franske presidenten Nicolas Sarkozy och den amerikanske Barack Obama höll. Men Sarkozy vägrade att släppa in Brown.