JOHANNESBURG.
Sedan det brutala polisvåldet mot oppositionen i Zimbabwe för drygt en vecka sedan har pressen på regimen ökat. Men frågan är om det verkligen är början till slutet på krisen i Zimbabwe som vi ser.
Ett av president Robert Mugabes smartaste politiska drag har antagligen varit oavsiktligt: att inte stänga Zimbabwes gränser såsom många andra totalitära regimer gjort genom åren. Möjligen har han känt sig så säker i sadeln att tanken aldrig ens slagit honom.
Det innebär i vilket fall att uppskattningsvis tre miljoner zimbabwier i dag lever i landsflykt, en fjärdedel av landets befolkning. De pengar de tjänar i Johannesburg, Lusaka eller London håller familjen hemma vid liv, trots Zimbabwes världsrekordhöga inflation på 1.700 procent och nästan fullständiga arbetslöshet.
De tre miljoner zimbabwierna har tydligt visat sitt bristande tålamod med regimen i hemlandet, och hade de inte haft möjligheten att fly utomlands skulle säkert oppositionen ha ytterligare miljoner handlingskraftiga anhängare.
Om Mugabe hade hindrat zimbabwierna från att fly utomlands skulle landet säkert ha exploderat i missnöje för länge sedan.
Det har gått sju år sedan oppositionspartiet Movement for Democratic Change, MDC, först utmanade president Mugabe och det genomkorrupta regeringspartiet ZANU-PF.
För varje år har inflationen, arbetslösheten och frustrationen ökat, och för varje år har omvärlden frågat sig om detta är detta början till slutet. Kommer Zimbabwe att implodera? Kan Mugabe tvingas ge sig? Efter polisens brutala misshandel av ett stort antal oppositionspolitiker i förra veckan tycks frågan mer aktuell än någonsin tidigare.
Den urspunglige oppositionsledaren Morgan Tsvangirai har också de senaste dagarna hävdat att landet nu nått "brytpunkten", och hans konkurrent Arthur Mutambara, ledare för en utbrytarfraktion av MDC, hävdar att Zimbabwe gått in i "sista akten". Andra bedömare är inte lika övertygade.
Mugabe tycks trots allt fortfarande ha kontroll över landets säkerhetsstyrkor, och polisens och militärens brutala förtryck av regimkritiker skrämmer många zimbabwier från att öppet stödja oppositionen och kräva förändringar. Få tror på en folklig revolt.
MDC:s strategi är att ta makten på demokratisk väg, men partiet har redan snuvats på två valsegrar. Besvikelsen bland anhängarna har ökat successivt över åren och sedan splittringen 2005 är MDC också försvagat av inre motsättningar.
Västvärlden har reagerat starkt på den senaste tidens händelser, men Zimbabwes grannländer fortsätter att tigande hålla Mugabe om ryggen.
Visserligen har både Sydafrika och Afrikanska unionen oväntat brutit tystnaden de senaste dagarna, men det rör sig knappast om det slags protester som kan tvinga Mugabe att avgå.
Den starkaste kraften för en förändring finns i stället sannolikt i Mugabes eget parti, där flera höga politiker i dag öppet motsätter sig presidenten. Det ryktas att en del motståndare till och med ska ha sonderat läget för ett eventuellt maktövertagande med såväl militären som utländska ambassadörer i Harare.
Vad som kommer att ske är verkligt svårt att sia om. Det är dock intressant att notera att Mugabe de senaste dagarna stoppat fyra framträdande oppositionspolitiker från att lämna landet. Zimbabwes gräns är på väg att stängas, tycks det.