Tyskland regeras i dag av en så kallad stor koalition. Efter valet 2005 fanns det ingen annan lösning: Kristdemokraterna och Socialdemokraterna blev tvungna att bilda regering ihop. Det är som om Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin skulle styra Sverige.
Ingen är nöjd.
Kristdemokraterna (CDU) vill hellre bedriva en renodlat borgerlig politik ihop med liberalerna (FDP).
Socialdemokraterna förlorar på att vara minsta parti i en koalition och längtar efter kanslersposten.
Väljarna saknar alternativ när de två huvudkontrahenterna regerar tillsammans. Koalitionen innebär också att regeringskolleger, till vardags vana vid att samarbeta och att i krisens spår fatta svåra beslut tillsammans, tvingas bekämpa varandra.
Två ministrar har hittills varit i blåsväder.
För sjukvårdsministern Ulla Schmidt (S) började det i juli när hennes bepansrade tjänste-Mercedes stals i spanska Alicante. Därmed blev det känt att hon tagit med tjänstebilen plus chaufför och dennes son till solkusten.
Till och med kanslerkandidaten Frank-Walter Steinmeier (S) reagerade och avstod till en början från att ta med Schmidt i sitt så kallade kompetensteam, ett slags skuggregering.
Schmidt betalade dock alla kostnader som kunde tänkas vara privata och Steinmeier öppnade sin dörr.
I måndags kom det fram att Schmidt gjort Spanienresor med sin Mercedes ända sedan 2004. CDU och FDP kräver nu att Steinmeier sparkar Schmidt från sitt team. Det hjälper inte att Schmidts ministerium förklarar resorna med att bilen behövdes av säkerhetsskäl och för att ministern ständigt skulle kunna träda i tjänst, i bilen finns en mindre kontorsutrustning.
Hennes borgerliga kollega, näringslivsministern Karl-Theodor zu Guttenberg, har också hamnat i skottlinjen för andra gången på kort tid.
Förra veckan handlade det om att hans ministerium låtit den brittiska konsultfirman Linklaters utarbeta ett fullständigt lagförslag om tvångsförvaltning av krisdrabbade banker.
Denna vecka har ett utkast till en ny tysk industripolitik läckt ut, bland annat med förslag på skattelättnader för företagen och ett försämrat anställningsskydd. Socialdemokraterna gnuggar händerna och säger att nu visar zu Guttenberg sitt rätta ”nyliberala ansikte”. Själv säger han att papperet saknar betydelse. Han känns inte vid det, vilket låter märkligt eftersom det handlar om ett ambitiöst arbete på 61 sidor.
Förbundskanslern Angela Merkel deltar inte direkt i dessa stridigheter. Hon har inte kommit ut på banan, vilket irriterar Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna själva har delat upp rollerna.
Kanslerskandidaten Frank-Walter Steinmeier (S) har hand om sakpolitiken. Partiordföranden och veteranen Franz Müntefering står för personangreppen.
De senaste dagarna har Müntefering attackerat Angela Merkel och sagt att hon inte bryr sig om de arbetslösa, hennes enda bekymmer är den egna maktpositionen. Ett skott som hamnade en bra bit vid sidan av målet enligt de flesta.
Just nu ser det ut som om CDU och FDP ska kunna bilda regering efter valet. Det krävs dock inte stora förskjutningar för att mandaten ska fattas för en sådan konstellation. Ett fullt möjligt scenario är att Tyskland även efter den 27 september styrs av trätobröderna Kristdemokraterna och Socialdemokraterna – angreppen till trots.