– Vi kommer att slåss med alla medel för att hålla oss fast här. Vad tror du väntar oss där ute? säger Yasim, 33.
Yasims badkar är halvfullt med det vatten som han och hans rumskamrat, Valentin Lare, använder för sin personliga hygien. Tvål saknar de inte. Det, liksom lakan och handdukar, har ägaren till Hotel Madrid lämnat kvar i massor.
För en månad sedan fick den utmattade proteströrelsen ”los indignados” – de upprörda – nytt fotfäste i det numera ockuperade hotellet som ligger ett stenkast från torget Puerta del Sol.
– Den 15 oktober kom några av de våra och sade mycket hemlighetsfullt att vi skulle följa efter dem. De hade hittat det här hotellet som en företagsgrupp av fastighetsspekulanter hade lämnat tomt, berättar Célia, 31.
Hon kommer från en litet samhälle nära Càdiz i Sydspanien. Det är en region där den ekonomiska krisen har slagit speciellt skoningslöst. Tillsammans med tusentals andra ”indignados” marscherade hon till fots upp till huvudstaden.
Efter att ha tältat på torget Puerta del Sol och blivit bortkörda levde Célia lite här och där.
Med ockupationen av Hotel Madrid har nu ett femtiotal medborgare fått ett fäste som de organiserar så gott de kan.
– Vi har flera råd och sammanträden i veckan, beroende på vilket utskott man sitter i, säger Celia och pekar på ett schema på väggen. Det är mycket som ska organiseras: vakthållningen, internet, respekt för alkoholförbudet inom lokalerna – och vattentillförseln.
Liksom många andra på Hotel Madrid vill hon inte figurera med sitt efternamn:
– Av lagliga skäl, säger hon.
Utomstående får besöka dem under vissa tider på dygnet. De flesta har likartade berättelser om marginalisering, arbetslöshet och att de bor hos föräldrarna.
I Spanien finns det fler arbetslösa än hela Norges befolkning. Ungdomsarbetslösheten är 40 procent.
– Jag flyttade hemifrån när jag var 24 år, men var tvungen att flytta tillbaka till mina föräldrar när jag blev 28 år. Är det normalt? De är pensionärer! Samtidigt står det en miljon lägenheter och gapar tomma i det här landet, säger Natália från Barcelona.
Hon har läst antropologi i fem år på universitetet, en utbildning som inte ger mycket framtidsutsikter i dagens Spanien. Men hon ångrar inte sitt studieval.
Maten lagas den här dagen av José-Marie Zalazey, 21 år. Han utbildade sig till kock under sin tid i fängelset, men har sedan fyra månader inte sett skymten av ett arbete, ens på deltid.
– I dag blir det revolutionsgryta, säger han och pekar på de vita bönorna på burk, löken och potatisen som utgör ingredienserna.
På Hotel Madrid antecknar man noggrant besök från likasinnade från Tyskland, USA eller Schweiz.
– Det finns de som funderar på en samordnad, global strejk, säger Célia och klappar den baskiska hunden Alaia.
Yasim tror att situationen kommer att urarta när Spanien väl har fått den konservativa regering som alla opinionsundersökningar förutspår.
– Det kommer att bli någon form av kallt inbördeskrig med strejker och protestaktioner, säger han och blickar ut över huvudstadens takåsar.
De upprördas rörelse vinner sympati även utanför de militanta kretsarna. Krisen har slagit hårt i medelklassen. Många är bittra över hur spanjorerna under många år lockades att leva långt över sina tillgångar.
– När jag flyttade hem till Spanien för tio år sedan tyckte mina vänner att jag var konstig som inte tog lån för allt: för en större bil, för en större lägenhet, för möbler till samma lägenhet. När jag sa att pengarna någon gång måste betalas tillbaka så ryckte de bara på axlarna, säger María Oleo, markanställd på flygbolaget Iberia.
Nu hoppas hon att högerns Folkparti, Partido popular, ska vinna valet.
– Vänstern har varit alldeles för obeslutsam. De har inte hållit fast vid något. Ena året delar de ut ett par hundra euro i premie till nyblivna barnfamiljer, som de nästa år tar tillbaka med råge, säger hon.
Att högern inte säger vad den tänker göra stör henne inte.
– Det blir nedskärningar. Åtminstone så lovar de ingenting som de sedan inte håller, säger María Oleo.
Hennes äldsta barn, en dotter på 15 år, går redan i tankar på att emigrera så fort hon blir gammal nog – trots att mamma försöker övertala henne att stanna i Spanien.