Hon ser inte direkt ut som en farlig revolutionär i sin diskreta svarta tunika. Och om det finns något ”punkigt” över denna späda 25-åring är det möjligen den svarta herrslipsen med vita skelett som hon bär runt sin bara hals.

Vi kan kalla henne Lena. Som medlem i Pussy Riot, den feministiska performancegruppen som blivit symbolen för motståndet mot Vladimir Putins styre, har hon artistnamnet Pochljobka. På videon från det famösa uppträdandet i Frälsarkatedralen den 21 februari bär hon rosa klänning och lila rånarluva.

”Guds moder, kör ut Putin” hette den knappt två minuter långa ”bönen” som setts av miljoner på Youtube och som skakat Ryssland det senaste halvåret.

Ena halvan av folket älskar Pussy Riot, och den andra halvan hatar dem.

Tre av de andra unga kvinnorna i gruppen har blivit superkändisar, i takt med att bilderna från den pågående rättegången mot dem kab­las ut över världen. De betraktas som politiska fångar av Amnesty och flera andra organisationer, och demonstranter från Reykjavik till Berlin har krävt att de friges.

När Madonna höll konsert i Moskva för en vecka sedan hade hon målat texten till en av Pussy Riots låtar på ryggen. Före konserten träffade hon Lena och några andra medlemmar i hemlighet.

–  Hon var väldigt trevlig och bad oss uppträda med henne. Men vi tackade nej. Vi uppträder aldrig på beställning, berättar Lena.

Nadezjda Tolokonnikova, Maria Aljochina och Jekaterina Samutsevitj har suttit ett halvår i häkte, och kan i morgon dömas till långa fängelsestraff för ”huliganism och anstiftan av religiöst hat”. De har samtidigt använt glasburen i domstolen som en talarstol och fortsatt kritisera Putin och den ryskortodoxa kyrkans ledning.

Men Lena greps aldrig av polisen.

–  Först, efter aktionen, gömde vi oss allihop utanför Moskva i en vecka eller så. Vi var ganska försiktiga, köpte nya telefoner och så. Men det kändes okej, berättar hon.

–  Sen tog vi oss in till stan, och de andra åkte till en lägenhet. Jag sa ”tjejer, jag bor hos några kompisar”. Hade jag följt med de andra hade jag också åkt fast. Nu har jag flyttat hem till mamma och pappa, de vet ingenting om vad jag har gjort.

Lena är mycket försiktig och vill naturligtvis inte låta sig fotograferas.

Ingen på det kafé där vi möts har en aning om vem hon är, och att ta på en rånarluva här skulle väcka allas uppmärksamhet. Hon plockar isär sin mobiltelefon när vi sätter oss – ”om någon försöker spåra mig” – och vi avbryter intervjun så fort någon kommer för nära.

Under rättegången har åklagaren beskrivit Pussy Riot som hädare och hävdat att de förolämpar alla Rysslands troende. En advokat för den målsägande sidan har kallat feminism ”en dödssynd”. Den ryskortodoxa kyrkans officielle talesman har förklarat att gruppen kommer att straffas ”både i detta liv och nästa”.

–  De försöker göra oss till någon sorts djävulsdyrkare. Men vårt budskap är politiskt. Vi riktar oss inte mot religionen i sig, utan mot kyrkans ledning, säger Lena.

En måltavla är patriarken Kirill, den ryska kyrkans överhuvud. ”Kirill tror på Putin, fast han borde tro på Gud i stället”, heter det i en textrad.

Det har uppenbarligen träffat en öm punkt: den 65-årige patriarken har öppet visat sitt stöd för Putin under de senaste åren och bland annat förklarat att det är ”ogudaktigt att demonstrera mot makten”. Pussy Riots katedralframträdande har han kallat ”Satans verk”.

De åtalade har kontrat med att jämföra sig med ”dårar i Kristus”, en gammal rysk tradition enligt vilken ”galna” munkar och nunnor fick säga sanningen och kritisera makten utan att riskera straff. Lena är inte religiös, men tycker att parallellen är bra.

–  Att vara punkare är ju att vara lite galen och säga vad man vill.

Skillnaden är väl att nu tolereras inte de galna sanningssägarna. Men processen har ändå utlöst en våg av kritik mot kyrkan och Kirill som varit otänkbar för ett år sedan. Det gäller både det nära förhållandet till Putin, påstådda KGB-kontakter under Sovjettiden och vissa personliga excesser.

Som i april när det avslöjades att patriarken bar ett armbandsur från Breguet värt 200 000 kronor. Uret hade retuscherats från en bild på kyrkans egen sajt – men syntes på en spegelbild i ett blankpolerat bord.

I domstolen har varken åklagaren eller domaren tagit Kirills namn i sin mun – och inte heller Putins. Ändå menar många här att rättegången är ett viktigt vägskäl för presidenten, en utmaning minst lika stor som vinterns och vårens proteströrelse.

Lena tvekar inte om att det är Putin själv som avgör vilken domen blir mot hennes vänner.

–  Det är säkert bestämt sedan länge. Jag lutar åt att de kommer undan med villkorligt fängelsestraff, säger hon.

Precis som sina kamrater är hon väluppfostrad och med bakgrund ur medelklassen. Hon studerar humaniora vid ett fint universitet och tänker sig en akademisk framtid – givetvis i kombination med fortsatta hemliga aktioner.

–  Vi har en ny sång inrepeterad, berättar hon. Det är en aktion på gång snart, väldigt snart. Jag tror du kan gissa vid vilket tillfälle.

I morgon, fredag, klockan 15 lokal tid, offentliggörs domen vid Chamovnikidomstolen i Moskva.