Flamman från ett litet stearinljus fladdrar i den kyliga höstvinden. På trottoaren ligger mängder av rosor och nejlikor. Här och var står ikoner och kors utplacerade. På väggen blickar Anna Politkovskaja sorgset mot mig. Ovanför hennes porträtt har någon skrivit: "Kreml har mördat yttrandefriheten."
"I Putins Ryssland mördas folk ibland för att de säger vad de tycker", sade jornalisten Anna Politkovskaja när jag träffade henne över en kopp kaffe tidigare i år.
Hennes uttalande var, som så ofta, skrämmande profetiskt. För en vecka sedan mördades hon här i detta hus, i en likvidering som bär alla kännetecken på ett beställningsmord. Och hit fortsätter folk att strömma till för att hedra hennes minne.
Moskva surrar av spekulationer om vem som låg bakom mordet. Politkovskaja hade otaliga fiender.
Dessvärre får vi nog aldrig veta sanningen om hennes död. Det får man inte i Vladimir Putins Ryssland. Sedan den förre KGB-officeren intog Kreml för sex år sedan har minst ett dussin journalister likviderats på liknande sätt. Inget av de fallen har klarats upp. Detsamma gäller många mord på människorättsaktivister och politiker.
Politkovskaja var en benhård kritiker av Putin, men att presidenten själv skulle ge order om att mörda en högt profilerad journalist verkar inte sannolikt.
- Ingen tror att Putin har beordrat några banditer att skjuta Politkovskaja. Men han har skapat ett samhälle där journalister mördas för vad de skriver, säger journalisten Viktor Sjenderovitj som var nära vän till den mördade.
Putin ärvde en vacklande demokrati av Boris Jeltsin. Under sina sex år vid makten har han sedan eliminerat nästan all opposition, inskränkt yttrandefriheten och skaffat sig full kontroll över Rysslands parlament, duman.
Presidenten har fått makt som en tsar.
I dagens Ryssland finns inga kontrollinstitutioner som kan verka som motvikt till presidenten. Ingen riktar något kritiskt sökljus mot polisens arbete.
Lärdomen för samhällets mörkare krafter är tydlig: att göra sig av med en besvärlig journalist är inga problem, risken att bli straffad är lika med noll.
Fria och kritiska medier hade kunnat motverka detta onda, men just yttrandefriheten är kanske det som har drabbats hårdast under Putins styre. Alla nationella tv-kanaler har hamnat i statens kontroll, och fungerar ofta som rena propagandamaskiner för myndigheterna.
Nyhetssändningar inleds normalt med fem sex inslag om Putin som hälsar på militärer, småpratar med skolbarn eller tar emot utländska ledare. Nästan dagligen får tittarna ta del av bilder från Putins kontor i Kreml, där han skäller ut någon medarbetare - gärna en minister - för att denne inte skött sitt jobb. Det gäller även om ministern i fråga bara har utfört presidentens order.
Kritiska synpunkter lyser helt med sin frånvaro.
Visserligen finns oberoende tidningar, men de har som regel upplagor på några få tiotusental exemplar, i ett land med 143 miljoner invånare. Enligt en färsk opinionsmätning är de tre nationella tv-kanalerna den viktigaste nyhetskällan för 85 procent av ryssarna.
Dessutom blir de oberoende tidningarna ständigt färre i takt med att de köps upp av Kremlvänliga affärsmän, något som naturligtvis märks på journalistiken. Inte minst har detta varit tydligt när det gäller den stora dagstidningen Izvestija, som i fjol övertogs av den statliga gasjätten Gazprom.
Därför var Politkovskajas rapportering i Novaja Gazeta så viktig.
- Andra ryska journalister skriver också sanningen, men hennes röst hördes tydligare än någon annans. Till sist mördades hon för att hon inte ville stoppa kritiken mot Kreml, sade den tidigare liberala politikern Grigorij Javlinskij när DN mötte honom på Anna Politkovskajas begravning i tisdags.
Politkovskaja blev känd för sina reportage om den ryska arméns övergrepp i Tjetjenien, och få har som hon kritiserat ryska myndigheter utan att darra på rösten. Den 48-åriga tvåbarnsmamman beskrev ett smutsigt krig utan vare sig vinnare eller förlorare, bara lidande och död, brutalitet och förräderi.
Kommentatorer här i Moskva menar att mordet på Anna Politkovskaja är ett stort steg tillbaka för yttrandefriheten i Ryssland. Inte bara för att hennes egen grävande journalistik nu tillhör historien, utan också för att mordet skrämmer andra från att följa i hennes fotspår.
- Mordet var en tydlig signal till Rysslands journalister om att de ska hålla sig undan vissa ämnen: korruption, Tjetjenien och tortyr. Det säger Aleksej Venediktov, chefredaktör för den oberoende radiostationen Echo Moskvy, till DN.
Aleksej Simonov, chef för Glasnoststiftelsen, håller med:
- Varje journalist kommer nu att tänka sig för både två och tre gånger innan de skriver. Självcensuren kommer att breda ut sig ännu mer.
Detta verkar inte bekymra de flesta ryssar nämnvärt. I en opinionsmätning tidigare i år ansåg 76 procent av de tillfrågade att censur i en eller annan form är nödvändig.
- Orsaken är att befolkningen fortfarande präglas av arvet från Sovjetunionen. Vi har ingen kultur av tolerans och kritisk debatt, säger journalistikprofessorn Jasen Zasurskij på Moskvauniversitetet.
I Kremlvänliga medier påstås det med allt större emfas att Politkovskaja mördades av fiender till de ryska myndigheterna för att provocera fram demonstrationer - en teori som Putin själv lade fram under sitt besök i Tyskland under veckan.
I Ukraina ledde mordet på journalisten Georgij Gongadze år 2000 till stora protester, och många menar att detta var startskottet för "den orange revolutionen" som ledde till ett regimskifte för ett par år sedan.
- Vi kommer inte att få någon Gongadze-effekt här. Mordet på Politkovskaja kommer inte att få några politiska följder, och dessvärre kommer de flesta ryssar snart att ha glömt det, säger Aleksej Venediktov på radiokanalen Echo Moskvy.
Han menar dock att yttrandefriheten inte dog med Politkovskaja.
- Vi har fortfarande yttrandefrihet i Ryssland, men ramarna för kritisk och oberoende journalistik blir ständigt trängre, säger han.
Ändå ser Venediktov inte mörkt på framtiden.
- Det finns en gammal historia om en pessimist och en optimist. Pessimisten säger att det inte kan bli värre. Optimisten svarar: jo det kan det, jo det kan det.
- På så sätt är jag väl optimist.