I dag klockan 11.00 får vi veta vem som blir årets fredspristagare. Fredspriset är det Nobelpris som brukar väcka starkast reaktioner. Det gäller oavsett om det går till världens mäktigaste man, som 2009, eller till en kenyansk trädplanterare, som Wangari Matthai 2004.
När den norska Nobelkommitténs ordförande Thorbjørn Jagland den 9 oktober förra året läste upp Barack Obamas namn tappade världen hakan. Mest förvånad av alla var kanske Obama själv, som knappast hade hunnit uträtta något konkret över huvud taget när han nominerades strax efter sitt tillträde.
Motiveringen bakom det djärva beslutet var den amerikanska presidentens ”extraordinära ansträngningar för att stärka internationell diplomati” och hans tydliga initiativ för kärnvapennedrustning. Icke desto mindre var hans land då inbegripet i två krig. New York Times skrev att priset just tilldelats ”Förenta staternas mest krigiska medborgare”.
Kommittén hade varit oenig, och det spekulerades över att ordföranden Jagland, som anses ha smak för dramatiska gester, fällde avgörandet.
Det är uppenbart att begreppet fredskamp kan definieras mycket brett. Frågan är om det ska det. Kritiker, som den norska fredsaktivisten och författaren Fredrik Heffermehl, menar att tolkningen av Alfred Nobels testamente svävat ut alltför mycket.
Inför årets pris har rekordmånga nomineringar kommit in till Nobelkommittén, 237 stycken, varav 38 är organisationer. Enligt kommitténs sekreterare Geir Lundestad hade man ännu för en dryg vecka sedan ännu inte enats.
Tusentals personer kan nominera kandidater till priset, bland dem parlaments- och regeringsledamöter världen över, professorer, tidigare vinnare och Nobelkommittén själv. Vilka som nominerats hålls hemligt i 50 år, men de som har rätt att nominera kan själva avslöja vem eller vilka de föreslagit, om de så vill. Och det görs. Många namn blir kända, och många återkommer år efter år.
En av storfavoriterna – han har varit nominerad fyra gånger – är den kinesiska litteraturprofessorn och politiska aktivisten Liu Xiaobo. Historikern och fredsprisexperten Asle Sveen tror att kommittén är ”modig nog” att belöna Liu i år.
– Liu skulle vara ett populärt val i västvärlden, där han skulle hjälpa folk att glömma att Obama inte levde upp till förväntningarna, säger Sveen till AFP.
Liu avtjänar ett elvaårigt fängelsestraff för sin roll i upprättandet av demokratimanifestet Charta 08, och den kinesiska regimen har varnat Nobelkommittén för att dela ut priset till honom.
Mer oväntat är att en grupp på 14 andra exilkinesiska regimkritiker i ett gemensamt brev avråder från att ge priset till Liu. De anser att han är en ovärdig vinnare, eftersom han mjuknat i sin kritik mot ledarna i Peking.
Chefen för det norska fredsforskningsinstitutet Prio, Kristian Berg Harpviken, räknas till auktoriteterna bland förhandstipparna. Han har tre favoriter till priset: Den afghanska människorättsaktivisten Sima Samar, den Oslobaserade burmesiska radio- och tv-stationen Democratic Voice of Burma och specialdomstolen för Sierra Leone, som hanterat det rättsliga efterspelet till inbördeskriget.
Andra kandidater med låga odds hos brittiska och irländska vadslagningsfirmor är Zimbabwes premiärminister Morgan Tsvangirai och den irländska artisten och filantropen Bono.
Till återkommande favoriter hör även människorättskämparna Rebiya Kadir i den kinesiska provinsen Xinjiang och Svetlana Gannusjkina i Ryssland samt läkaren Denis Mukwege, som för en kamp mot det sexuella våldet mot kvinnor i Kongo.
En förhandsfavorit som är aktuell i nyhetsflödet är den colombianska advokaten och senatorn Piedad Córdoba, som medlat mellan regeringen och Farcgerillan. Córdoba stängdes nyligen av från politiken, anklagad för att i sin medling ha försett gerillan med känsliga uppgifter.
Ett organisationsalternativ som möjligen skulle kännas torrt vore EU, även om unionens betydelse för fred och stabilitet i Europa efter andra världskriget – på senare år mest märkbar i det forna östblocket – knappast kan överskattas.
Ett originellt val, som med säkerhet skulle väcka stor diskussion, vore internet. Med tanke på nätets omfattning i dag vore det ungefär som att ge pris till boktryckarkonsten eller förbränningsmotorn. Men det globala datanätverket är nominerat – i form av skaparna Vint Cerf, Tim Berners-Lee och Lawrence Roberts – för att ha revolutionerat informationsspridningen, också i länder som försökt undertrycka saklig rapportering.
Om gissningarna blir för svåra kan de som spekulerar i år sätta sig och grubbla över vem av de nominerade som kan tänkas gilla Denzel Washington, Elvis Costello och Herbie Hancock. Det är nämligen klart att skådespelaren Washington ska leda den traditionella fredspriskonserten i Oslo i december och att Costello och Hancock hör till artisterna.
I fjol lyckades Metroreportern Peter Lindholm räkna ut att Barack Obama skule få priset med utgångspunkt från vilka artister som bjudits in till galan.