För en månad sedan lämnade Ramiza sin svenska familj i Värmland.
Nu bor hon i den serbiska staden Bujanovac tillsammans med sin ursprungliga romska familj i ett litet rum på en före detta militärförläggning, där utblottade romer från Kosovo får tak över huvudet.
Familjens sex madrasser ligger staplade ovanpå varandra bredvid spisen intill väggen.
När Ramiza inte är ute och tigger tillsammans med sina syskon håller hon sig inne på rummet. Ute i korridoren är det ofta bråk.
– Jag är glad för att jag har fått träffa min riktiga mamma igen. Vi har inte setts på tio år. Men samtidigt är jag jätterädd, säger hon.
Ramiza har ett stort leende när hon pratar svenska. Men så blir hon blek, tar sig för pannan och säger att hon inte alls mår bra.
När Kosovokriget bröt ut och familjen splittrades var hon liten. Fjorton år gammal kom hon ensam till Sverige, där pappan redan befann sig. Tillsammans bodde de i en etta tills Ramiza inte längre orkade, och sökte hjälp.
– Pappa är sjuk. Han var uppe på nätterna och slängde saker omkring sig, säger hon.
De sociala myndigheterna i Värmland ansåg inte att Ramizas pappa var kapabel att ta hand om sin dotter. I ett och ett halvt år bodde hon i en svensk familj. Före avresan gav de henne en rosa mobil i present. Då och då ringer hon till mamma Anneli, som hon säger.
– Jag längtar tillbaka till skolkamraterna, till Värmland och till Anneli, fortsätter hon lite skamset.
Bredvid henne på golvet sitter nämligen hennes mamma, som hela tiden bott kvar i Kosovo.
– Vi har det inte så bra. Pappa tar inte längre någon medicin, och då blir han fruktansvärt arg.
Trots att de sociala myndigheterna skilde far och dotter åt ansåg Migrationsdomstolen att det bästa för henne trots allt var att leva med sin pappa, som inte fick uppehållstillstånd i Sverige. Det innebar att hon skulle återvända till Kosovo där romer enligt, UNHCR, fortfarande diskrimineras. Nyligen krävde EU-parlamentet ett stopp för utvisningar av romer till Kosovo.
Familjen återförenades i Kosovo, men begav sig efter ett par dagar över gränsen till Serbien där de nu lever som interflyktingar. Som många andra romer stod de på serbernas sida under kriget och är fortfarande livrädda för att bli utsatta för hämnd.
På telefon från Sverige säger Anneli:
– Ramiza berättade väldigt lite om vad som egentligen hände henne och hennes pappa under kriget. Eller vad hon blev utsatt för på vägen till Sverige. Hon fick behandling hos ungdomspsykiatrin. Nu får hon ingen hjälp alls. Hon får inte ens gå i skolan.