Inför nästa veckas toppmöte pågår ett rävspel på hög nivå om återvalet av José Manuel Barroso till EU-kommissionens ordförande. Utgången är avgörande för Sveriges ordförandehalvår. Och Tyskland och Frankrike stöder nu Barroso – men inte utan villkor.
Om ett par veckor tar Sverige och Fredrik Reinfeldt över ordförandeklubban i ett EU där mycket svajar det närmaste halvåret. EU-parlamentet är nyvalt, EU-kommissionen på väg att avgå, och inte förrän de irländska väljarna i höst sagt ja eller nej till Lissabonfördraget står det klart vilken regelbok som ska gälla för EU framöver.
I det läget är det viktigt för den svenska regeringen att nästa veckas EU-toppmöte återväljer José Manuel Barroso till ordförande i EU-kommissionen för att ge stadga åt EU-arbetet.
Men in i det sista pågår i kulisserna ett spel där många aktörer vill få ut så mycket som möjligt av sitt stöd för Barroso.
En av dem är Frankrikes president Nicolas Sarkozy. Han har länge uttryckt skepsis till att ge Barroso nytt mandat redan i juni med motivering att Frankrike vill vänta tills det är klart att Lissabonfördraget träder i kraft.
Men när Sarkozy och den tyska förbundskanslern Angela Merkel i torsdags möttes i Paris för att förbereda nästa veckas EU-toppmöte kom de ut och meddelade att de nu ”otvetydigt” stöder Barrosos kandidatur och vill ta ett beslut vid toppmötet. Ett beslut som sedan skulle bekräftas av det nyvalda EU-parlamentet vid dess första session den 15 juli.
Helt otvetydigt var dock inte det tysk-franska beskedet. Merkel och Sarkozy vill att Barroso ”formaliserar och preciserar” sitt program innan han får grönt ljus.
– Hans plikt är, som jag ser det, att se till att EU skyddar européerna, sade Sarkozy.
De sade också att det nyvalda EU-parlamentet bör få stort inflytande. Barrosos program ska slås fast ”i nära samråd” med parlamentet, sade Merkel. Sarkozy sade att toppmötet ska fatta ”ett politiskt beslut” och att medlemsregeringar och parlament sedan ska arbeta vidare med frågan tillsammans ”före ett formellt juridiskt beslut som exempelvis skulle kunna tas skriftligt”.
Men genom att ställa villkor behåller Merkel och Sarkozy möjligheten att påverka Barroso och hans blivande kommission, både när det gäller programmet och fördelningen av poster i den nya kommissionen.
I Frankrike ses Barroso som urtypen för en avregleringshungrig marknadsliberal, och när Sarkozy talar om att kommissionsordföranden ska ”skydda européerna” är det en markering av att Frankrike vill ha en kommission mer inriktad på att skydda europeiskt näringsliv.
De fransk-tyska löftena om medinflytande för EU-parlamentet är sannolikt ett sätt att bana väg för en bred uppgörelse i parlamentet mellan den konservativ-kristdemokratiska EPP-gruppen och de europeiska socialdemokraterna. Överläggningar om detta pågår för fullt.
Och i Stockholm ser man positivt på det fransk-tyska beskedet. Det ”stöder våra ambitioner”, säger källor i regeringskansliet till DN.
Och när Sarkozy och Merkel fick frågan om deras uppfattning är en annan än den svenska försäkrade Sarkozy:
– Det finns ingen motsättning mellan svenskarna och oss.