– Vi ska bara se till att vattnet blir rent, sedan är det de lokala myndigheterna som ska distribuera det, säger Anders Olsson som basar över den åtta man starka vattenreningsstyrkan från Sverige.
– Den första dagen stod vi här med 32 kubikmeter vatten i bassängerna som ingen kom och hämtade. Men nu börjar det komma i gång och tredje dagen kom det sex tankbilar och hämtade 60 000 liter.
Mannarna från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, det som förr hade det behändigare namnet Räddningsverket, har byggt upp det mobila reningsverket i en gammal brandstation i Kot Abbu. Staden har 150 000 invånare och ligger i en tättbefolkad landsbygdsregion i Punjab.
– Vi tar upp grundvatten från ett borrhål inne i brandstationen och sedan går det igenom en rad filter, säger Anders Olsson.
– Först ett cyklonfilter, sedan sandfilter, ultraviolett ljus som dödar alla bakterier och till sist tillsätter vi klordioxid.
– Det är bättre än klor och så ger det ingen smak. Folk här i stan har druckit så mycket klorerat vatten att de hatar lukten.
Det färdiga vattnet förvaras i två stora cisterner innan tankbilarna kommer och hämtar det.
Både inne i staden och ute på landsbygden hämtar folk sitt dricksvatten från vanliga vattenpumpar. De är ofta grunda och vattnet innehöll mycket bakterier redan före översvämningarna. När flodvågen kom fördes enorma mängder koli- och koliforma bakterier ner i grundvattnet från alla latriner, och de flesta brunnar blev helt otjänliga.
Muhammad Qasim bor i en by nio kilometer utanför staden. Han kommer in till brandstationen på sin moped med den ettåriga Arron framför sig på bensintanken och den 15 årige sonen Osman Ghani på pakethållaren. Det har med sig dunkar och flaskor i olika storlekar.
– Vattnet i vår brunn har aldrig luktat särskilt bra, säger Muhammad Qasim. Men på sista tiden har det blivit mycket värre och så hörde jag talas om att det fanns rent vatten här.
Anders Olsson har inte följt föreskrifterna om att de lokala myndigheterna ska sköta all distribution till punkt och pricka. Han har satt upp en rad med kranar utanför brandstationen och det är dit Muhammad Qasim är på väg med sin moped. Han får trängas med en ökande skara som också hört ryktet om det rena vattnet. Anders Olsson ser mycket nöjd ut när han ser trängseln runt kranarna.
Han hade varit mindre nöjd om han sett pojken på andra sidan gatan. Där löper ett djupt, betongklätt dike som ska ta hand om vattnet från de vanliga översvämningarna när monsunregnen kommer. Längs diket står vanliga handpumpar på var hundrade meter. Pojken på andra sidan gatan sörplar girigt i sig av brunnsvattnet från en av dem. Med lite tur får han veta att det finns absolut rent vatten på andra sidan gatan – innan han blir så sjuk att han måste uppsöka diarrékliniken som Läkare utan gränser driver några kvarter längre ned på samma gata.
Den svenska gruppen ska vara kvar i tre veckor och utbilda lokal personal att sköta anläggningen.
– De går parallellt med oss i två veckor, sedan ska de sköta det själva med hjälp av oss i två veckor, säger Anders Olsson som till vardags leder Räddningstjänsten i Skövde.
Den huvudsakliga distributionen av vattnet sköter armén. Man kör ut vattnet till de tusentals blå tvåhundraliterstunnor som står längs vägarna i de översvämmade områdena och i tältläger för flodflyktingar.
Vattenreningsverket i Kot Abbu har Sverige donerat till Pakistan, liksom ytterligare ett som är i drift. Ett tredje som sänts ner i samarbete med Unicef står på några lastpallar i en hangar på arméns helikopterbas. Där står det och samlar damm tills myndigheterna har bestämt sig för var det ska tas i drift.