Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

Revoltens kvinnor: Tunisien

Amira Ben-Gacem (i mitten med vit scarf) och meddemonstranter som deltog i jasminrevolutionen i Tunisien.
Amira Ben-Gacem (i mitten med vit scarf) och meddemonstranter som deltog i jasminrevolutionen i Tunisien. Foto: Privat
Amira Ben-Gacem trotsade regimen och spred revolutionen på internet. Hennes Facebooksida stängdes flera gånger och polisbilar förföljde henne, men Amira lät sig inte tystas. Den 35-åriga tunisiskan är en av många kvinnliga aktivister som använder sociala medier i kampen mot arabvärldens diktaturer.

– Vi måste stå upp och kämpa för det vi tror på. Om vi inte gör något förtjänar vi inte demokrati, säger hon.

Amira Ben-Gacem är en frånskild affärskvinna med examen i finansanalys. När den så kallade jasminrevolutionen skakade Tunisien i december 2010 och januari 2011 bodde hon i sina föräldrars hus i huvudstaden Tunis.

Det rådde utegångsförbud från fem på eftermiddagen till sju på morgonen. Helikoptrarna flög så lågt att deras strålkastare träffade fönstren och rutorna skallrade. Säkerhetsstyrkor körde runt och sköt på allt som rörde sig, och en vän till Amira dödades.

På Facebook och Twitter spred Amira och hennes vänner information om vad som hände i staden. I sina statusrader varnade aktivisterna varandra, dementerade falska uppgifter och förde vidare vittnesmål om var det låg krypskyttar, var upplopp eller behövdes hjälp. De publicerade bilder och satirteckningar, och tipsade om länkar till artiklar och Youtubeklipp.

I början var Amira rädd. Regeringen kontrollerade internet. Amiras Facebookkonto blockerades flera gånger och polisbilar körde fram och tillbaka framför familjens hus. Ändå fortsatte hon att försöka bryta igenom censuren.

– Vi var tvungna att låta världen veta vad som hände, säger hon.

Tunisien är, enligt henne, arabvärldens mest västerländska land. I Tunis finns förmodligen fler barer och klubbar än moskéer. Men före jasminrevolutionen fanns ingen demokrati. Amira kunde åka hem ensam två tre på morgonen efter en klubbnatt utan att vara rädd, men hon vågade inte uttala sig kritiskt om regimen på ett kafé utan att viska.

– Det var oerhört korrupt. Presidenten Zine El Abidine Ben Ali och hans familj styrde allt, säger hon.

De sociala nätverken vågade Ben Ali dock inte stänga av helt, trots att deras betydelse var massiv för revolutionen, enligt Amira. ”Det kommer en dag då ett ’tweet’ är starkare än ett gevärsskott” citerade hon en Twitterkollega, två dagar efter att diktatorn hade avgått och lämnat landet.

För det tunisiska folket återstår nu att välja nya ledare och skriva om landets lagar. Amira tror att kvinnorna har stora chanser att vara med och påverka:

– Över 50 procent av Tunisiens befolkning, och över 60 procent av universitetsstudenterna, är kvinnor. Vi kan göra vår röst hörd!