DN.se når en förkyld Salma Said i Egyptens huvudstad Kairo per telefon. På hennes agenda står en resa till Stockholm där hon ska delta i en stor Sida-konferens om nätaktivism och digitalt bistånd i dag onsdag. Ett ämne som engagerar henne – men som hon också är kluven till.
– Ni i väst har hållit på nu i nio månader och fokuserat på de sociala mediernas roll i revolutionen. Det är inte bara en felaktig utan också orättvis beskrivning av vad som hände. Folk vill se en medelklassrevolution som blev möjlig tack vare samma verktyg som används i väst, säger Salma Said till DN.se.
Salma Said är 26 år och har varit involverad i politiken sedan hon var 15. Engagemanget har hon fått med sig från sin familj som varit politiskt aktiv i flera generationer. 2005 gick hon med i den regimkritiska rörelsen Kefaya (betyder ”nog” på svenska) och blev en del av den livaktiga egyptiska bloggosfären.
Användningen av sociala medier är begränsad till den utbildade klassen som utgör en liten minoritet av alla egyptier, menar Salma Said.
– De som använde Facebook och Twitter var bara någon procent av alla dem som gick ut på gatorna under revolutionen.
De sociala medierna beskriver hon som ”bara ännu ett verktyg för kommunikation”. De samsas i aktivistens verktygslåda med sådant som flyers, megafoner och tält. Samtidigt förnekar hon inte bloggosfärens betydelse för hennes egna politiska uppvaknande.
– Nätet blev för mig en viktig plats för skrivande, för att möta människor och lyssna på deras åsikter. Många av dem jag jobbar med nu hittade jag genom bloggar.
Men hon vill inte ha etiketten ”politisk bloggare” klistrad på sig. Återigen betonar hon att aktiviteten på nätet bara är ett av flera redskap i ett större politiskt arbete.
– Jag är aktivist, jag protesterar, visst använder jag nätet och jag har många som följer mig på Twitter men det är inte det jag främst gör. Jag kallar mig inte politisk bloggare. Ändå vill man gärna presentera oss så, säger Said.
Utan att förneka att de sociala medierna var användbara i mobiliseringen, menar Salma Said att man måste blicka bortom nätet för att förstå revolutionen.
– Vändpunkten kom långt före Facebook, säger hon och nämner den andra intifadan och USA:s anfall mot Irak som händelser som ökade det politiska engagemanget bland unga egyptier.
Därefter tog rörelsen Kefaya fart 2004 när förändringar i regimens toppskikt tydde på att Hosni Mubarak planerade att låta en av sina söner ”ärva” makten i Egypten. Och den tändande gnistan för 2011 års revolt var enligt Salma Said när unge Khaled Said lemlästades och dog i samband med ett polisingripande.
– Bilderna på hans stympade kropp väckte ilska och fick stora grupper av medelklassungdomar att samlas. Sedan kom händelserna i Tunisien som en stor inspiration, säger Salma Said.
Efter de arabiska revolterna och rapporterna om vilken betydelse de sociala medierna haft, vill många politiker i väst, inte minst svenska, nu erbjuda bistånd till vad som kallas nätaktivister. Visst kan sådant stöd vara välkommet, anser Salma Said. Hon framhåller sådant som ingår i den svenska biståndssatsningen, exempelvis utbildning i kryptering och andra säkerhetstekniker.
Men framför allt hoppas Salma Said att västländerna gör upp med sin dubbelmoral.
– Om människor i väst vill stödja demokratisk förändring ska de pressa sina regeringar att inte stödja diktatorer. Mubarak fick mest stöd från USA och EU, armén får stöd från samma länder. Sverige är en del av EU och borde använda sin position till att sätta press, säger Salma Said.
Mubarak har avgått men Salma Said kämpar vidare för politisk förändring i Egypten. Nu arbetar hon i en kampanj för att stoppa att civila ställs inför rätta i militära domstolar.
Hennes främsta hopp är att armén ska lämna ifrån sig makten. Hennes största fruktan är att den sitter kvar och låter det sekteristiska våldet mellan vissa kristna och muslimska grupper utvecklas till ett inbördeskrig.
– Armén är mycket smartare och mycket starkare än Mubarak någonsin var.