Det ligger förväntan i luften. Långborden är dukade ute på gårdsplanen, det ryker från träkolsgrillen. Vänsterpartiet i den före detta gruvorten Friedrichsthal håller sommarfest och alla väntar på dagens attraktion, 65-åringen Oskar Lafontaine.
Han är på turné, nästa söndag går Saarland till delstatsval och om en månad är det val på riksnivå.
Här på vänsterfesten har de flesta gått samma väg som han – från socialdemokratiska SPD till det nybildade Vänsterpartiet.
– Det var inget lätt steg att ta. Många av oss som hoppat av är fackföreningsfolk och hade helt enkelt fått nog, berättar Jürgen Trenz som lämnade SPD efter 34 år. I dag är han partiordförande i Friedrichsthal.
De senaste åren har ”Röde Oskar” varit med om att förändra Tysklands politiska landskap. En marsdag 1999 lämnade han utan förvarning posten som finansminister i Gerhard Schröders röd-gröna regering och ordförandejobbet i SPD.
Oskar Lafontaine blev partiledare när Vänstern bildades för två år sedan, en sammanslagning av efterföljaren till DDR:s gamla östtyska kommunistparti, som etablerat sig i östra Tyskland, och missnöjda vänsteranhängare i väst.
Partiet har på riksplanet blivit ett rött skynke för socialdemokratin. Skälen är flera: Lafontaines bakgrund, DDR-kopplingen och för att partiet fångar upp ett missnöje med den ekonomiska politiken, med Afghanistan-insatsen och med EU.
I Saarland finns en tydlig Oskar-effekt, ingenstans i väst har partiet ett så starkt stöd.
– Han var ju varit borgmästare i Saarbrücken och regeringschef i Saarland, han gjorde ett fantastiskt arbete, säger Jürgen Trenz.
Nere i Saarbrücken pågår valrörelsen på gågatan. Lafontaine ses som en förrädare i SPD-ståndet eftersom han lämnade Schröder och partiet i sticket.
– Jag har alltid varit kritisk till honom. När jag var med i ungdomsförbundet angrep vi honom från vänster, berättar Ulrich Commercon, SPD-ledamot i Saarlands delstatsparlament.
Applåderna smattrar på gårdsplanen. Partiledaren har anlänt och skakar utsträckta händer på väg mot talarstolen. Schröders arbetslöshetslagar är fortfarande en kär angreppspunkt.
– Det kan inte vara så att den som betalat till a-kassan i hela sitt liv ska hamna på samma nivå efter ett års arbetslöshet som den som aldrig jobbat. Det är inte människovärdigt, säger 65-åringen.
Självkritik är sannolikt inte hans bästa gren. Han förutspådde länge finanskapitalismens kris. När den kom var det liberalerna som vann nya anhängare, inte Vänstern.
Lafontaine skyller på medierna.
– De basunerar ständigt ut att våra förslag är populistiska och inte går att finansiera, säger han.
Ett tag såg det ut som om Vänstern skulle överflygla SPD i Saarland, nu ligger dock SPD klart före enligt opinionsmätningarna. Det kan fortfarande bli en röd-röd regering i Saarland, i så fall den första i väst – dock utan Oskar Lafontaine. Han vill inte bli minister under SPD-
ledaren Heiko Maas, ungtuppen som han en gång rekryterade.
– Herregud, det vore gruppdynamiskt omöjligt, säger han.