De svenska Gripenplanens Libyeninsats blir viktig även om markmål inte får attackeras. Det anser Fredrik Lindvall, säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Att bara upprätthålla flygförbudzonen är inte helt riskfritt.
– Det är väldigt svårt att veta hur många libyska plan som är utslagna eller flygbara. Det kommer alltid att finnas plan och helikoptrar som stoppats undan i byggnader eller gömts på annat sätt, säger Lindvall.
Libyen bedöms ha 400 stridsflygplan och ett hundratal helikoptrar. Många har slagits ut redan på marken, men det finns exempel på att det libyska flygvapnet trotsat flygförbudet. De fasta luftvärnsbaserna tros däremot ha förstörts.
– Men inte det rörliga luftvärnssystemet, luftvärnsrobotar som till exempel finns på fordon. De kan finnas kvar, säger Fredrik Lindvall.
Gripenplanen kommer att ha rätt att gå till attack mot markmål om det sker i självförsvar. Lindvall påpekar att den internationella alliansen hittills "bara" avfyrat omkring 800 robotar och bomber.
– Det gör att Libyeninsatsen är en väldigt liten insats. Bara en tiondel jämfört med insatsen mot Serbien under Kosovokrisen, säger Lindvall.
Enligt honom kan man inte heller utesluta att Gripenplanen kan behöva stoppa libyska försök att flyga in vapen och ammunition, eller att flyga in och ut personer. Lindvall utgår också från att det internationella samfundet inte kommer att försöka flyga in civil hjälp utan totalt luftherravälde.
Att svenska piloter kan komma att bevittna att Gadaffis styrkor angriper civila på marken utan att få ingripa är inte så sannolikt, enligt honom.
– De kommer att vara fokuserade på uppdraget att upprätthålla flygförbudzonen. Det är svårt att se vem som skjuter på vem på marken, säger Lindvall.