Ett land på tröskeln till sammanbrott tar i morgon över EU-rodret. Utan regering och mitt i en inrikespolitisk kris ska Belgien leda EU. Men belgarna kan klara det - med en stor dos rutin och landsmannen Herman Van Rompuy som högsta EU-ordförande.
Siste ett land utan regering försökte leda EU gick det illa. Tjeckiens regering föll mitt under landets ordförandehalvår 2009, och resultatet blev ett ledningshaveri som beskrivits som det värsta i EU:s historia.
Så illa behöver det inte gå för Belgien som på torsdag tar över ordförandeklubban. Visserligen styrs det nya ordförandelandet av en expeditionsregering utan politiskt mandat efter ett parlamentsval som visade på djup politisk splittring i landet. Och visserligen tror bara optimisterna att en ny belgisk regering kan vara klar i september.
Men en repris av det tjeckiska EU-fiaskot är ändå osannolik. För jämfört med Tjeckien har Belgien flera starka kort på hand.
Först och främst en bred politisk enighet kring Europafrågor. Tjeckiens EU-skeptiske president Vaclav Klaus kastade gärna grus i EU-maskineriet, men i Belgien är nästan alla hängivna EU-kramare. Till och med flamländska nationalistpartiet N-VA vill se ett starkare EU, samtidigt som det vill dela Belgien. Den belgiske statsvetaren Vincent de Coorebyter säger till DN, med en glimt i ögat men inte enbart på skämt, att medan partiledarna försöker förhandla fram en ny regering får tjänstemän och övriga politiker "gott om tid att ägna sig åt Europa".
Risken för problem minskar också av att det internationella strålkastarljuset i Lissabonfördragets nya EU faller mindre starkt på ordförandelandet. Vid en internationell kris är det i första hand EU-ordföranden Herman Van Rompuy och utrikeschefen Catherine Ashton som ska agera, inte Belgiens regeringschef och utrikesminister.
Ett extra plus är att Van Rompuy för drygt ett halvår sedan ännu var belgisk premiärminister. Det, liksom belgarnas traditionella entusiasm för mer överstatlighet, bäddar för gott samarbete. Det avgående ordförandelandet Spaniens premiärminister José Luis Zapatero försökte i början konkurrera med Van Rompuy om strålkastarljuset. Men Belgien
kommer i stället att försöka stärka hans ställning. Åtta av de belgiska ministrar som ska leda EU-kollegernas arbete berörs inte alls av landets regeringskris. Belgien är en federal stat där mycket beslutas på delstatsnivå, och därför förs ordförandeklubban för
exempelvis miljö-, fiske- och kulturministrar av ministrar från region- och språkregeringar. Och i regionerna är det inte regeringskris.
Men Belgiens kanske största tillgång är rutin. För Tjeckien var det första gången, men Belgien har lett EU elva gånger förut, senast under den stormiga perioden efter den 11 september 2001. Belgiska politiker och diplomater och tjänstemän hittar i EU:s korridorer, har telefonnumren till alla viktiga personer i Paris, Berlin och London och vet hur man får EU:s beslutsmaskineri att fungera.
Och den som vet hur valserna går trampar sällan i klaveret.