Världen

Rymdsten lyste upp – andra hotar

01:28. Rymdstenen, stor som en knuten näve, fick himlen att lysas upp över östra Skottland och nordöstra England. En bilist lyckades fånga den på film.

En rymdsten stor som en knuten näve fick himlen att lysas upp över östra Skottland och nordöstra England i går kväll. En bilist lyckades fånga den på film. Men det finns ännu större stenar som väntar på att träffa eller passera nära jorden.

Klockan var 18.45 på måndagskvällen när rymdstenen, som uppskattas till tio centimeter i diameter, kolliderade med jordens atmosfär. Från början såg den ut som ett mindre eldklot för att sedan växa i styrka och explodera i ett starkt ljus som lyste upp marken tiotals mil åt alla håll.

Flera kunde också höra en ljudbang som påminde om åska och mängder av människor ringde till polisen, skriver The Scotsman.

Men åska var det alltså inte utan en sten från rymden som brann upp i jordatmosfären. Dessa ljusstarka meteorer kallas för bolider och kan lysa upp så starkt att en människa kan se sin egen skugga vandra längs marken när boliden flyger förbi.

Energi som dessa rymdstenar utvecklar är enorm. Så sent som den 6 februari i år, vid 15-tiden svensk tid, träffades jorden av en bolid som enligt Nasa hade en sprängkraft större än den atombomb som utplånade den japanska staden Hiroshima i slutet av andra världskriget.

Rymdstenen gick in över Atlanten 1.850 kilometer sydost om Rio de Janeiro i Brasilien observerades vad man vet inte av någon människa. Att den över huvud taget är känd beror på en amerikansk spionsatellit som fångade den.

Trots allt var rymdstenen över Atlanten inte särskilt stor. Inte om man jämför med den klump, stor som en buss, som träffade atmosfären över Tjeljabinsk i Sibirien den 13 februari 2013. Forskare har uppskattat att den var omkring 40 gånger kraftfullare.

Varje år träffas jorden av hundratusentals stenar och grus från rymden. En mindre del når också marken, uppskattningsvis minst 40.000 ton. Och det finns gott om grus, stenar och mindre berg som rör sig ute i vårt solsystem. Några med banor som kommer oroväckande nära jorden.

De största rymdstenarna kallas asteroider och de rör sig i banor mellan Mars och Jupiter. När de inte rubbas och plötsligt får en annan kurs och rör sig in mot solsystemets centrum. Med jämna mellanrum slås mer eller mindre seriösa larm om att en av dem har siktet inställd på vår planet.

Den senaste i raden av asteroider som seglat upp som en Harmagedonkandidat har beteckningen 2013 TX68 och som skulle kunna träffa jorden den 28 september 2017. ”Skulle kunna” är att ta i. Risken för en kollision har beräknats till en på 250 miljoner.

2013 TX68 är drygt 30 meter stor vilket gör den ungefär en och en halv gång så stor som Tjeljabinskmeteoren och med en kraft som alltså närmare sig 60 Hiroshimabomber om den skulle träffa jorden. Vilket den alltså med all sannolikhet inte gör.

Fram till dess kan vi konstatera att asteroiden i sin bana runt solen kommer att passera jorden någon gång mellan den 5 och 9 mars men mest sannolikt den 8 mars. Hur långt ifrån oss är ännu oklart och forskare vid amerikanska JPL, som håller koll på himlen, säger att avståndet kan bli så stort som 5 miljoner kilometer men kan också bli så nära som 24.000 kilometer. Vilket är en hårsmån med kosmiska mått mätt.

Vår egen måne är cirka 384.000 kilometer ifrån oss.