Inte lär de närmaste dagarna få samma historiska tyngd som när Nixon och Brezjnev möttes på 70-talet eller Reagan och Gorbatjov på 80-talet. Säkert inte heller samma underhållningsvärde som 90-talets sittningar med Clinton och Jeltsin.
Men när världens två militärt starkaste makter möts är det alltid viktigt. Vad Barack Obama och hans kollega Dmitrij Medvedev eventuellt kan komma överens om påverkar säkerhetsläget i stora delar av världen.
USA vill framför allt uppnå en sak i Moskva: att ryssarna samarbetar fullt ut med att stoppa Irans kärnenergiprogram, det som USA och många andra länder misstänker är ett kärnvapenprogram.
Ryssland vill något helt annat, nämligen att USA erkänner landets status som stormakt, inklusive de speciella rättigheter Moskva anser sig ha i de före detta Sovjetrepublikerna och i östra Europa.
Möjligen kan toppmötet resultera i en överenskommelse om fortsatta neddragningar av de båda ländernas kärnvapenarsenaler. Men i sina respektive profilfrågor väntas varken Obama eller Medvedev inkassera några framgångar.
Ryssland fortsätter att förse Iran med kärnteknologi och motsätta sig kraftfulla sanktioner. Inget tyder på att Kreml är berett att vika sig i den här frågan – snarare vill man ha kvar ”det iranska kortet” på hand.
Och även om Obama har legat lågt i frågan om Georgien – den före detta Sovjetrepublik som Ryssland efter fjolårets krig i praktiken annekterade två områden av – så är det omöjligt för honom att erkänna någon form av rysk ”intressesfär” utanför landets gränser. Det vore ett svek mot USA-allierade länder i Europa och Kaukasien.
Att Ryssland just i dagarna avslutar en jättelik militärövning helt nära den georgiska gränsen är en markering mot USA och gör inte Obamas uppgift lättare.
USA-presidenten har valt en annan, mindre aggressiv och mer inkännande stil i utrikespolitiken än företrädaren George W Bush. När det gäller Ryssland har han talat om en ”omstart” i relationerna, och bland annat delvis backat från planerna på ett amerikanskt missilförsvarssystem i Polen och Tjeckien.
Bedömare i både Moskva och Washington tolkar detta som svaghet. Hans ryska motparter – särskilt premiärminister Putin – kommer att kunna dra fördel av Obamas mjuka framtoning, menar de.
I USA är intresset för Ryssland numera måttligt, medan ryssarna snart två decennier efter kalla krigets slut fortfarande är fixerade vid den forna fienden. En stor del av den politiska eliten misstänker regelmässigt amerikaner för att försöka roffa åt sig makt och fördelar i Ryssland och dess grannländer.
USA-kritiska inslag i ryska medier är mycket vanliga. I april visade exempelvis statsägda tv-kanalen Rossija en dokumentär som hävdade att USA använder den flygbas landet hyr i Kirgizistan somspioncentral och i praktiken försöker ta över det fattiga centralasiatiska landet.
Det är lätt för ryska toppolitiker att ta opinionsmässiga poänger genom att visa sig tuffa mot USA, något som Putin ofta har utnyttjat. Frågan är om det fungerar mot Obama, vars stjärnstatus och personliga charm inte heller gått den ryska allmänheten förbi.
En utsträckt hand eller en knuten näve – vilken taktik som ger bäst resultat vet vi på onsdag. Då drar hela sällskapet vidare till Italien för G8-möte.