ANALYS.
Ryssarnas vilja att göra upp med sitt förflutna är minimal. I stället försvarar många av dem Stalin och menar att han inför andra världskriget var trängd av Hitler.
Förra söndagen, den 23 augusti, var det 70 år sedan utrikesministern i dåvarande Sovjetunionen Vjatje-slav Molotov och hans tyske kollega Joachim von Ribbentrop ingick en icke-angreppspakt som gav det naziststyrda Tyskland klartecken att anfalla Polen den 1 september 1939. Detta angrepp var det som utlöste andra världskriget. I Ryssland omtalas det fortfarande som ”Det stora fosterländska kriget”.
Molotov-Ribbentroppakten fick namn efter de två herrar som lydigt tjänade två av världshistoriens värsta diktatorer: Josef Stalin och Adolf Hitler. Pakten innebar, bland annat, att Tyskland och Sovjetunionen gjorde upp om en delning av Polen. Efter drygt två veckor, den 17 september, då den toppmoderna nazityska krigsmaskinen hade malt sönder det polska försvaret, anföll Sovjetunionen Polen från öster i enlighet med den ingångna pakten.
Områdena i öster införlivades då med Vitryssland och Ukraina och har förblivit under dessa staters kontroll. Polen kompenserades av Sovjetunionen efter krigsslutet 1945 för landförlusten genom att få kontroll över de tyska områdena Pommern och Schlesien. Det innebar att hundratusentals tyskar fördrevs.
När det moderna, demokratiska Tysklands förbundskansler Angela Merkel på tisdag, 70-årsdagen av andra världskrigets utbrott, bland andra regeringschefer möter sin ryske kollega Vladimir Putin i Gdansk är det inte fråga om att gemensamt högtidlighålla offren för nazismen och kommunismen. Tidigare i somras föreslog Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) att just den 23 augusti skulle bli en sådan minnesdag. Svaret från Moskva blev bryskt: Grymheterna som begicks under Hitlers regim kan inte jämföras med dem under Stalins.
Medan Tyskland i snart 65 år har kämpat med sitt förflutna för att göra upp med nazismens exempellösa förbrytelser, så gör de ryska härskarna tvärtom. Om man lyssnar på vad många ryssar anser så finns knappast viljan att medge att delar av krigets förhistoria är något tvivelaktiga.
Andra världskriget firas ännu som den stora nationella segern över fascismen och det får ingen göra något för att ändra på. Jag har flera gånger varit med om att ryssar blir ytterst förnärmade om man tar upp Molotov-Ribbentroppakten som en negativ sida av förspelet till kriget. Reaktionen sammanfaller med den bild som dagens makthavare i Kreml vill förmedla.
- Stalin behövde pakten för att hålla Hitler på så långt avstånd som möjligt från Sovjetunionens gränser.
- I och med att Stalin hade låtit avrätta 38 000 officerare under utrensningarna på 1930-talet var han tvungen att vinna tid för att ersätta dem.
- Stalin var isolerad av sina potentiella allierade Storbritannien och Frankrike.
Problemet med en sådan argumentationskedja - till exempel företrädd av historikern Natalija Narosjnitskaja - är att många historiska fakta talar emot.
Det var inte alla områden som tidigare hade varit ryska, och grymheterna som begicks mot polska officerare, till exempel massakern i Katyn, och andra människor i de ockuperade områdena skilde sig inte mycket från de nazistyska styrkornas. Någon befrielse i vanlig mening kan man i alla fall inte tala om.