Rysslands dag för att fira andra världskrigets slut fick stora delar av Tallinns ryska befolkning att vallfärda till både krigskyrkogården dit bronsstatyn flyttats och till platsen där den tidigare stod, Tönismägi.
Den två meter höga bronsstatyn översvämmas nu av blommor. Röda nejlikor, påskliljor, pingstliljor och en och annan tulpan.
Flytten har väckt upprörda känslor i Estland och många menar att splittringen mellan landets 300.000 invånare med ryskt ursprung och ester nu är större än på länge.
För esterna symboliserar krigsslutet och de hyllade ryska soldaterna början på en förtryckt tid när landet ockuperades av Sovjetunionen. Ryssarna däremot tycker att de befriade Estland från nazisterna och att soldaten är en helig symbol för soldaterna som dog i andra världskriget.
24-årige Roman har åkt från Keila några mil väst om Tallinn för att hedra sin farfar som dog i andra världskriget. Han står allvarlig framför blomsterhavet med huva över huvudet och har sytt på en tyglapp med "anti-social" på munkjackan.
Han kallar den estniska regeringens beslut att flytta bronsstatyn och de tolv tillhörande soldatgravarna för "en ren provokation". Liksom många jag talar med vid minnesplatsen fördömer han det våld som flytten utlöste. Men som ryss i Estland tycker han sig vara diskriminerad och han skulle vilja att ryskan blev erkänt som ett officiellt språk i landet.
Huvudansvaret för att ester och ryssar nu står mer splittrade än på länge ligger på premiärminister Andrus Ansip, menar Roman.
- Det är hans fel, det var han som ville flytta monumentet. I 15 år har vi haft lugn här, det försvann på bara en dag, säger Roman som efter de senaste veckornas händelser helt har tappat viljan att bli estnisk medborgare.
När några krigsveteraner anländer till platsen får de applåder. De gamla männen har svårt att tränga sig fram med sina blommor till bronsstatyn, ständigt hejdade av kameror på vägen. De bär orange-svarta band som symbol för segern mot fascism. En äldre dam drar argt i en fotografs jacka när han trampar på några blommor, en annan kvinna gråter.
Aleksej Malkov bär en medaljtyngd kavaj, går framåthukad och lyckas till sist lägga röda nejlikor vid soldaten i brons. Snart står han där med famnen full igen efter att unga kommit fram och givit honom nya blommor.
DN får en pratstund med 86-årige Malkov och han beklagar att monumentet har flyttats från centrala Tallinn.
- Problemet är att det är svårt för gamla människor som mig att åka till den här platsen. Det är inte säkert för oss att ta oss hit, det var lättare när statyn stod i centrum, säger han.
Själv deltog han i andra världskriget och säger att hans brigad vann segrar mot tyskarna. Till Estland blev han sänd 1946 för att arbeta med återuppbyggnaden av de delar av landet som förstördes under kriget. Han tycker han har haft ett bra liv i Estland.
- Jag får pension och lever bra.
De våldsamheter som flytten av monumentet förde med sig vill han inte kommentera.
- Det är inte upp till mig att säga något om det. Några unga blev arga och polisen jagade bort dem. Det är synd att det blivit så här.
Michael Petrov, 51 år, står vid ingången till kyrkogården och väntar på sin far, en krigsveteran. Han har en knappnål med "CCCP" (den ryska förkortningen för Sovjetunionen) på kavajslaget, några medaljer för 20 år i militären och fem röda nejlikor i handen. Han är upprörd över flytten av monumentet.
- Det fanns inga skäl att flytta statyn från Tönismägi. Jag förstår helt enkelt inte varför. De som var begravda där är inte värda denna behandling. De räddade det här landet från nazisterna.
Vid Tönismägi där bronsstatyn tidigare stod har de estländska myndigheterna i snabb takt planterat gula och lila penséer som nu fyller parken. Flera valde att gå dit som vanligt för att fira krigsslutet och många satte röda nejlikor i staketet som omgärdat platsen sedan våldsamheterna inleddes.
Några ungdomar kommer med ballonger med bild på statyn och texten "jag är stolt, jag kommer ihåg". Vid lunchtid är stämningen lugn, samtidigt som polisernas självlysande väster lyser upp varje hörn. För att undvika nya oroligheter har massmöten förbjudits och alkoholförsäljningen i huvudstaden dragits in.
- Våra förfäder dog i kriget och vi har gråtit. Det var fel att flytta monumentet, det var heligt. Man glömde bort att tänka på våra känslor, säger väninnorna Tatiana och Olga som kommit till Tönismägi.