Redan i början av året inledde Vladimir Putin en offensiv mot USA:s utrikes- och försvarspolitik. Hans tal i München i början av året markerade en vändpunkt i Rysslands förbindelser västerut.
Med de ekonomiska sanktionerna och det höga tonläget gentemot Estland utmanar Ryssland nu också EU och milititäralliansen Nato, båda organisationer där Estland är medlem. Därmed har diplomatin och de politiska förbindelserna mellan Ryssland och väst kraftigt försämrats.
Det är inte helt lätt att förstå vad Ryssland har att vinna på frostiga relationer med sin omvärld.
Utrikesminister Carl Bildt påpekar i samtal med DN att mycket i Ryssland nu handlar om de kommande valen till parlamentet i höst och till presidentposten i början av nästa år.
- Vi befinner oss i en post-Putin-period, säger Carl Bildt och syftar på att ryska politiker håller på att positionera sig för tiden efter Vladimir Putin.
Carl Bildt säger att läget präglas av en ömsesidig brist på förståelse och att både USA och Ryssland ser motparten som arrogant.
- Det finns ett akut behov av strategisk dialog, anser utrikesministern.
Rysslandskännaren och professorn Kristian Gerner påpekar att president Putin under sin andra presidentperiod ständigt framhållit att ryssarna ska vara stolta över Sovjetunionen.
- Putins strävan har varit att få Ryssland att framstå som USA:s jämlike, att återupprätta systemet med två supermakter. Den politiska vinsten för Ryssland skulle vara att kunna uppträda som en aktör med inflytande överallt i världen, säger Kristian Gerner.
- Ryskt tänkande har inte lämnat 1800- och 1900-talens geostrategiska syn. Ryssarna har oerhört svårt att tänka i annat än termer av imperier och nationalstater, anser professor Gerner.
Det underströks inte minst i president Putins tal till nationen för två år sedan.
Då hävdade han, möjligen yr av nationalism inför sextioårsdagen av segern i andra världskriget, att "Sovjetunionens sammanbrott var förra århundradets största geopolitiska katastrof". Större alltså än förlusten av 40-50 miljoner människor i andra världskriget och större än nazismens och kommunismens förbrytelser med tiotals miljoner offer.
Den synen är betecknande för Rysslands oförmåga att göra upp med historien. Medan länder som Tyskland och Japan diskuterar och undervisar kommande generationer om sina brott mot mänskligheten under andra världskriget, hyllar Ryssland fortfarande diktatorn Josef Stalin som en stor krigsledare.
- Begreppet ockupation förekommer inte i ryskt tänkande vad gäller förhållandet till Baltikum. Nästan alla ryssar tror att kriget fördes för att befria Baltikum och inte för att försvara Sovjetunionen, säger Kristian Gerner.
Temat upprepas i en artikel i Wall Street Journal av Estlands förre premiärminister Mart Laar:
"Soldatmonumentet ses av estländare som en symbol för sovjetisk ockupation. Den 22 september 1944 'befriade' inte röda armén Tallinn från tyska styrkor utan från den lagliga estniska regeringen. Sovjet grep den estniska regeringen, sköt en del av dess medlemmar och skickade andra till gulag."
När det ryska parlamentets talman kräver att de diplomatiska förbindelserna med Estland ska brytas och butikskedjor i Moskva och S:t Petersburg bojkottar estniska varor kommer det sannolikt att dröja innan känslorna svalnar.
Det är inte omöjligt att de ryska relationerna med Estland och ännu längre västerut förblir nedkylda tills Ryssland får en ny politisk ledning nästa år.