Det är inte bara i Sverige som socialdemokratin befinner sig i kris. DN redogör för läget i fem europeiska länder, där S-motgångarna är påtagliga trots att kapitalismen befinner sig i kris.
Arbeiderpartiet i Norge är ett av få socialdemokratiska partier som sitter vid makten i Europa. Partiet, som bildades 1887, har varit landets största parti sedan 1927, ofta med över 40 procent av rösterna. I slutet av 90-talet märktes en nedgång och vid valet 2001 rasade Ap till 24,3 procent. 2005 bildade man en rödgrön koalition tillsammans med Sosialistisk venstre och Senterpartiet och tog tillbaka regeringsmakten.
Den rödgröna koalitionen segrade även vid valet i fjol. Arbeiderpartiet leds sedan 2002 av 51-årige Jens Stoltenberg, son till den tidigare utrikesministern Thorvald Stoltenberg. Stödet för Ap har sedan valet fallit, men koalitionsarbetet mellan de rödgröna har varit mer framgångsrikt än i Sverige.
Jens Littorin
De danska Socialdemokraterna har aldrig hämtat sig efter valförlusten 2001 då de borgerliga vann en historisk seger med den blivande statsministern Anders Fogh Rasmussen i spetsen. De två borgerliga partierna Venstre och Konservative har sedan dess regerat Danmark med stöd av Danskt Folkeparti i Folketinget.
De borgerliga vann även valet 2007. Senast i november nästa år ska Danmark gå till val igen. Inför det har de danska Socialdemokraterna gjort som de svenska: ingått en valallians med Sosialistisk folkeparti.
Ole Rothenborg
Jämfört med klanstriderna inom det franska Socialistpartiet är kalabaliken i svenska Socialdemokraterna en västanfläkt. Socialisterna har i åratal ägnat mer kraft åt intern maktkamp än åt att utveckla en politik som går hem hos väljarna. Så misslyckas de också genomgående i nationella val, även om franska högerregeringar gått in i valperioder med rekordlåga opinionssiffror, och även om löntagare strejkat och demonstrerat mot den förda politiken. Senast de vann ett parlamentsval var 1997 och senast de vann ett presidentval var 1988. Regional- och lokalval brukar gå bra, då samlar de proteströster. Inte heller den senaste tidens franska pensionsprotester har lett till ökat stöd för de franska S-ledarna. Och nu laddar man för presidentvalet 2012.
Ingrid Hedström
Socialdemokraterna i Tyskland gjorde i fjol sitt sämsta val i förbundsrepublikens historia och har sedan dess försökt att hitta en väg tillbaka.
Det är dock miljöpartiet De gröna som hittills kunnat skörda frukterna av den borgerliga regeringens första svåra år.
Socialdemokratiska SPD får inte luft under vingarna och vacklar när det gäller arvet från den förre partiledaren Gerhard Schröder. Å ena sidan framhåller man gärna att det var Schröders impopulära arbetsmarknadreformer som lade grunden till Tysklands nuvarande ekonomiska framgångar. Å andra sidan vill partiet befria sig från Schröderarvet eftersom det ledde till en omfattande medlems- och väljarflykt.
Jan Lewenhagen
Brittiska Labour förlorade makten i valet i maj efter 13 år i regeringsställning. Den nye partiledaren, Ed Miliband, valdes i september med knapp marginal och slog ut sin storebror David.
Ed Miliband anses stå något till vänster om partimitten. Hans mantra har varit att partiet måste återvinna kärnväljarna, de fem miljoner röstande som partiet tappat sedan 1997. Partiet måste därför tillbaka till sina grundvärderingar.
Någon ändring av politiken är det dock än så länge svårt att se. Partiet har tagt igen förlorad mark sedan valförlusten och ligger nu lika med huvudfienden de konservativa i opinionsmätningarna. När väl regeringens budgetnedskärningar börjar märkas framåt våren blir den stora frågan hur Labour kommer att reagera – med stöd till demonstranter eller genom att peka på andra alternativ.
Dan Lucas