Katrina, Gustav, Hanna, Ike - alla orkaner som har fört med sig översvämningar och förödelse. Men hur har de egentligen fått sina namn? DN.se har svaret.
Namngivningen av orkaner går långt tillbaka i tiden. Ursprungligen döptes orkaner på norra Atlanten och i Mexikanska golfen efter det helgon som hade namnsdag samma dag som orkanen dök upp, till exempel orkanen "San Felipe" som träffade Puerto Rico den 13 september 1876. En annan storm träffade Puerto Rico samma dag år 1928, och den döptes till "orkanen San Felipe den andra".
På slutet av 1800-talet började man ge orkaner kvinnonamn, vilket användes flitigt under andra världskriget. Att använda korta kvinnonamn istället för långa latitud-longitudnamn underlättade meteorologernas arbete betydligt och ledde till färre missförstånd när man kommunicerade världen över.
År 1953 blev det standard för "National Hurricane center" i USA att ge orkanerna kvinnonamn i bokstavsordning. År 1979 började de ge orkanerna både kvinnliga och manliga namn. Den första orkanen på året börjar på A, den andra på B och så vidare. Det finns sex namnlistor bestämda av World Meteorological Organization (WMO), och namnen har fransk, spansk, holländsk och engelsk klang eftersom orkaner påverkar många länder.
Listorna återanvänds efter sex år, så 2008 års namnlista kommer även att användas år 2014. Namnen ändras bara om orkanen var väldigt förödande och många människor omkom i den, då används inte det namnet igen på åtminstone tio år. 2005 års Katrina, där runt 1.800 människor omkom, har alltså i orkanlistan år 2011 bytts ut mot Katia.