Vindbyar och en fyrtiogradig hetta får de grekiska skogsbränderna att spridas blixtsnabbt. Lågorna måste stoppas med brandgator och vattenbombning. Räddningsverkets expert på skogsbränder förklarar hur styrkorna på plats jobbar.
Skillnaderna mellan den svenska vegetationen och den grekiska är värda att nämna, säger Bo Johansson, Räddningsverkets projektledare för svenska skogsbränder.
Den mer lågväxta grekiska skogen i kombination med värmebölja, lägre luftfuktighet och vind gör förloppet mer explosivt i Grekland än det hade varit i Sverige. Men räddningsinsatserna är snarlika.
Nu är den första punkten på räddningsarbetet sedan länge förbi - den att släcka branden innan den hunnit sprida sig. Vid ett sådant misslyckande retirerar brandmännen för att förbereda steg två.
Det är nu som brandgator byggs i ett försök att skära av elden. En brandgata kan skapas genom att ett område fullkomligt vattendränks.
- Så att det skapas ett vattenbegjutet område runt branden. Det andra sättet att göra brandgata på är att med maskiner röja bort allt som kan brinna - träd, buskar och gräs, säger Bo Johansson.
I samband med fjolårets stora Bodenbrand röjdes brandgator som var runt tjugo meter breda. Men, säger Johansson, i Grekland krävs nog bredare lösningar. En brand kan i stark vind hoppa ett hundratal meter, och en för smal brandgata kan då vara effektlös.
- Personalen står och tar emot elden när den kommer fram till brandgatan. Det kan bli rätt hett och då gäller det att vara rustad.
Rätt rustning i den fyrtiogradiga hettan är en tunnare räddningsdräkt och lättare mask, tror Bo Johansson. Men mer avgörande är förstås kapaciteten att vattenbomba bränderna från ovan - på marknivå är det ofta för hett att ens kunna närma sig lågorna.
De luftburna vapnen består av helikoptrar och så kallade skopande flygplan. Helikoptrarnas kapacitet spänner mellan 500 och flera tusen liter vatten. Men inte ens de största kan närma sig brandens cantrum. Den enorma hettan får dessutom vattnet att förångas innan det hinner verka.
I bästa fall finns ett närbeläget vattendrag. Om inte, anläggs temporära plastbassänger som tankbilar försörjer med vatten.
Dessa massiva insatser skapar viss trängsel i luftrummet.
- Ja, det kräver ju något slags flygledning. Men jag tycker normalt sett inte att dessa uppdrag är förknippade med fara för personalen.
Om branden ändå löper amok, självdör den så småningom. Men det tar tid.
- Så långt får vi verkligen inte hoppas att det går i Grekland, säger Bo Johansson.