Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Återstår att se om talet följs av handling

01:38. I sitt första tal till kongressen i natt uttryckte USA:s president Donald Trump sitt hittills starkaste stöd för försvarsalliansen Nato. "Enighet och styrka" var temat för talet som utlovade nya skattereformer, infrastruktursatsningar och jobb.

Washington. Donald Trumps tal inför kongressen var sansat och mindre dystopiskt än hans installationstal. Det var fullt av löften om jobb, välstånd och en oväntad vändning på immigrationsområdet. Om talet följs av handling återstår att se.

När president Donald Trump en dryg månad efter sitt mörka installationstal framför Kapitolium under natten till onsdagen svensk tid höll sitt första stora tal inför USA:s kongress, var det ett tal med en helt annan ton, trots att det huvudsakligen hade samma författare: presidentens 36-årige rådgivare Stephen Miller.

De nära apokalyptiska bilderna av ett USA satt under dödshot var ersatta av en uppräkning av vad Trump har gjort sedan han tillträdde, och en lista av löften – varav många känns igen från kampanjen. Välbekant var också den starkt protektionistiska, nationalistiska linjen.

Delar av förslagen var mer eller mindre kända på förhand, som den kraftiga ökningen av militära utgifter, slakten av andra myndigheter, avskaffandet av sjukvårdsreformen och en infrastruktursatsning på tusen miljarder dollar.

Anmärkningsvärd var den nya tonen på immigrationsområdet, där Trump nu öppnade för att ge arbetande invandrare laglig rätt att stanna i USA. Som på många andra områden saknades detaljer för hur det ska gå till eller hur regelverket ska se ut, men när han sa att ”det är en grundprincip att de som söker sig till ett land borde kunna försörja sig”, tycktes det peka i en riktning mot att de människor som kommer och kan jobba bör kunna ha någon möjlighet att bli kvar.

Nya förslag och dekret på immigrationsområdet väntas vilken dag som helst, och hur de påverkar de flera miljoner människor som lever utan uppehållsillstånd och som i dag är livrädda för att deporteras, återstår att se.

Talet inför den samlade kongressen, presidentens kabinett och för domare i Högsta domstolen, ersatte det tal till nationen som en president vanligen håller i början av året. Talet ses som ett tillfälle för presidenten att presentera en relativt detaljerad plan för en rad politikområden, ofta med konkreta förslag.

Donald Trump har hittills främst ägnat sig åt presidentdekret som går att göra utan den lagstiftande församlingen, men de möjligheterna börjar bli uttömda och han kommer inom kort att behöva kongressen, om han vill skapa långsiktiga förändringar.

Trump sade i sitt tal att han såg framför sig samarbete med Demokraterna inte bara på immigrationsområdet, utan också kring nya broar och betald föräldraledighet. Han vill införa kraftiga skattesänkningar bland annat för bolag, och lovade skattelättnader för medelklassen.

En lågstadieelev kan se att kalkylen inte går ihop.

Läs mer: Johan Schück: Hela världen får vara med och betala

Trots att kongressen har en republikansk majoritet är det inte säkert att de lydigt följer en väg som ökar det redan enorma budgetunderskottet (på mer än 500 miljarder dollar) ännu mer.

Trots att Trump flera gånger avvek från sanningen (han beskrev exempelvis den ekonomiska återhämtningen som den värsta på 65 år och påstod att de oljeledningar han vill se kommer att ge ”tusentals” jobb) – måste talet ses som en framgång för honom. Donald Trump visade att han klarar av ett framträdande utan spontana smädelser eller angrepp på medier eller motståndare. Mönstret är väl känt: också under kampanjen fällde Trump sina mest oväntade eller grövsta kommentarer när han talade utan manus.

När han under en sekvens riktade sig till makan till den Navy Seal-soldat som dödades i Jemen tidigare i februari, ledde det till en utdragen, känslosam applåd inför den gråtande hustrun, på plats i kongressen. Sådana personliga möten ger ofta presidenten poäng och han behöver dem med tanke på sina historiskt låga förtroendesiffror. En snabbundersökning från CNN visar också att Trump fick ett gott mottagande.

Mycket saknades i talet (klimatförändringarna nämndes inte med ett ord), eller berördes bara en passant. Trump gav i sitt tal själv nu tydligt sitt fulla stöd till Nato – vilket visar att han har anpassat sig till sina ministrar och rådgivare – men sa ingenting om vare sig Ryssland, Iran eller Afghanistan (där USA alltjämt har 8.400 trupper), och han var oprecis om sin Mellanösternpolitik mer än att han har gett uppdrag åt departementet för nationell säkerhet att ta fram en plan för hur IS ska förintas. Relationerna till Ryssland låg som en undertext i en mening om att USA mycket väl kan tänka sig att ”hitta nya vänner”.

Demokraterna i kongressen är djupt skeptiska till Trumps avsikter och kommer knappast att gå med på något utan misstänksamhet. Det hindrar inte att deras motstånd mot Trump gjorde en blek figur på tisdagskvällen. Det skuggtal som traditionellt hålls av oppositionspartiet framfördes i år av 72-åriga Steven Beshear, en tidigare guvernör i Kentucky, en man som knappast står för partiets framtid: i en filmsekvens från vad som såg ut att vara en matsal med ett tiotal vita demokrater, försvarade han Obamas sjukvårdsreform. Framträdandet utstrålade allt annat än ett piggt, progressivt alternativ. Demokraternas inre strid, mellan ett etablissamangstroget och ett mer utmanade alternativ utspelades så sent som häromdagen, när partiets nya ordförande Tom Perez valdes – och där etablissemangsalternativet avgick med segern. Friktionen är inget styrketecken.

Hur Trump och Vita huset nu går vidare återstår ni att se, liksom om Trumps tal följs av fler sansade framträdanden eller nya aggressiva påhopp – återstår att se. En infrastruktursatsning ligger sannolikt över ett år fram i tiden; ”Obamacare” är en komplex reform som det råder stor oenighet kring och hur Trump ska lyckas omförhandla USA:s handelsavtal är det ingen som vet.

Hittills har Vita husets beslut på immigrationsområdet varit extremt hårda – och att det helt skulle förändras nu verkar osannolikt.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.