Efter åtta år har Europadomstolen för mänskliga rättigheter nu sagt sitt om dödsskotten vid G8-mötet i Genua 2001. Polisen som sköt Carlo Giuliani handlade i självförsvar, anser domstolen. Men den italienska regeringen får kritik.
En frän lukt av tårgas, adrenalin och brandrök slår emot mig när jag läser de 102 sidorna i Europadomstolens färska dom om 23-årige Carlo Giulianis död den 20 juli 2001 och tar mig tillbaka till den heta sommaren 2001. Inte till Genua men till Göteborg en månad tidigare och kravallerna under EU-toppmötet där.
Händelserna i Genua ter sig spöklikt lika de i Göteborg. Där finns samma ditkommenderade landsortspoliser som inte hittar, samma razzia på lokalen där demonstranterna ska bo, samma ”vita overaller” som gör polisledningen nervös, samma maskerade aktivister som bränner bilar och krossar glas, samma fredliga demonstranter som får spö av polisen fast de bara vill dela ut giftfria äpplen och dansa ringdans för en bättre värld.
Men om manuset var detsamma var Genua Hollywoodversionen: fler demonstranter, hårdare poliser, mer våld. Och en demonstrant som dog.
Klockan tre på eftermiddagen gick en grupp carabinieri med pansarfordon till brutal attack mot ”de vita overallerna”. En illegal och omotiverad insats, slog domstolen i Genua fast 2008.
Men vid Piazza Alimonda två timmar senare är rollerna omvända. En grupp ”mycket aggressiva” demonstranter driver 50 carabinieri på flykt. Kvar på torget står två polisbilar. I den ena sitter två unga poliser som är skadade och så mentalt utmattade att deras chefer tycker de fått nog. Nu omringas de av en hotfull grupp som med järnrör, stenar och plankor krossar bilrutorna. I panik drar en 20-årig polis sin Beretta, ropar en varning, och skjuter två skott. Det ena dödar Carlo Giuliani.
Men 20-åringen handlade i självförsvar, skriver domstolen nu. Han sköt för att avvärja vad han ”ärligt uppfattade som en verklig och överhängande fara för hans och hans kollegers liv”.
Men därmed är inte sista ordet sagt. En stat som ordnar ett toppmöte tar på sig ansvaret att minimera risken för våld samtidigt som ordningen säkras och yttrandefriheten respekteras. Klarade Silvio Berlusconis nytillträdda regering det ansvaret?
Det kan man tyvärr inte svara på i dag, konstaterar domstolen. Ingen i utredningarna har frågat varför den skadade och stressade polisen inte fördes till sjukhus utan sattes i en oskyddad jeep med laddad pistol. Mycket dåligt, tycker domstolen, och ger Giulianis föräldrar och syster 40 000 euro i skadestånd. Ett halvt erkännande av att staten inte helt klarat sitt ansvar att skydda Carlo Giulianis rätt till liv.