I ett Serbien där man erkänner att man ständigt grälar om både stort och smått är samtidigt politiska bedömare i skilda läger ense om en sak; det isolerade Serbien är historia. Någon väg tillbaka till en situation liknande den under diktatorn Slobodan Milosevics sista år finns inte.
Den nya regeringen - under ledning av EU-vänlige premiärministern Mirko Cvetkovic - har varit i arbete i ett blott ett par veckor. Snabbt har den greppat frågan som tidigare regeringar hållit ifrån sig, att på ett övertygande sätt jobba för att uppfylla Haagtribunalens (ICTY) krav om utlämning av misstänkta krigsförbrytare. Snabbt tog den sig an det främsta namnet, den nu gripne Karadzic. Dessutom har ett snabbt gripande av befälhavaren som sekonderade Karadzic, Radko Mladic, mer eller mindre utlovats. Tillkommer därefter efterlysningslistans sista namn, förre slavoniske ledaren Goran Hadzic.
Att EU:s utrikesministrar tidigare i veckan gladdes stort över gripandet av Karadzic var uppenbart under deras möte i Bryssel. Men det räcker med att skriva Kosovo för att komplexa problem ska dyka upp på scenen när de europeiska applåderna i salongen lagt sig. Det är viktigt att komma ihåg att i stort sett alla politiska partier i Serbien kräver att Kosovo förblir serbiskt territorium.
Milica Djilas, biträdande utrikesminister med speciell uppgift att hantera relationerna med EU, har en viktig uppgift när Serbien nu tar sina första steg på den väg som allt fler i landet ser som den enda möjliga för landet.
Vladimir Radomirovic sitter på sitt rum i anrika tidningen Politikas byggnad i centrala Belgrad. Den biträdande chefredaktören för tidningen, ansedd som lindrigt entusiastisk vad gäller eftergifter gentemot EU och övriga världen, talar lugnt och sakligt i samtal med DN om hur han ser det som en nödvändighet för Serbien att ingå i den europeiska gemenskapen. Men entusiasmen lyser inte direkt ur hans vänliga ögon.
-Jag tror inte att det kan bli möjligt förrän om tidigast tio till femton år, säger han och hänvisar till att både EU och USA nu, efter det att Karadzic gripits, signalerar nya krav på Serbien.
Ledarskribenten målar upp en bild av att den skyhöga arbetslösheten i Kosovo kan vara ett argument för framtida närmande mellan kosovoalbanerna och serberna.
-Serbien lär komma att behöva arbetskraft framöver, säger han och understryker att kosovoalbanerna måste mjuka upp sin linje gentemot Belgrad.
Det låter inte som något frestande bete för kosovoalbaner som inget hellre vill än att sköta sig själva. Är det verkligen en trolig väg framåt?
-Nej, säger Radomirovic efter att ha dröjt med svaret en stund.
Om den nya regeringens initiativ för att blidka EU inte motsvaras av ett tydligt tillmötesgående från unionens sida lever regeringen farligt. Marko Protic, politisk reporter på serbiska nyhetsbyrån Beta, menar att de väljare som lyft fram den nya regeringskoalitionen inom ett år väntar sig resultat av detta. I form av pengar, krasst uttryckt.
-Folket väntade sig pengar direkt i fickorna redan när Slobodan Milosevic föll. Det kom inga. Nu gäller det att regeringen kan visa upp resultat i form av en stärkt ekonomi som folk får ta del av, säger Protic.
Och de hårdföra som motsätter sig alla eftergifter gentemot väst?
-De blir mer och mer en högljudd grupp som samtidigt minskar i antal, säger Protic till DN, samtidigt som ett antal av dessa personer samlas på Republiktorget för den dagliga demonstrationen mot det de ser som ett orättfärdigt gripande av deras hjälte, förre bosnienserbiske ledaren Radovan Karadzic.
Ett förhållande som stör serbiska politiker är att stabiliserings- och associationsavtalet (SAA) mellan EU och Serbien - som ska ses som ett försiktigt steg mot medlemskap trots att det skrevs på i april fortfarande inte har ratificerats av ett antal medlemsländer. Haken är samarbetet med Haagtribunalen dessa länder anser att Belgrad har mer att bevisa i den saken.
EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana sade nyligen att han dock är övertygad om att tribunalens chefsåklagare Serge Brammertz inom kort kan deklarera att Belgrad samarbetar fullt ut med ICTY.