Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Sex chockar inte i fransk politik

Både Storbritanniens och Frankrikes regeringar har skakats av skandaler de senaste veckorna. Men det är skillnad på brittiska och franska skandaler. Britterna chockas av sex och otrohet. I Frankrike får det ingen politiker i gungning.

Jacques Chirac blev Frankrikes president 1995 och Tony Blair blev Storbritanniens premiärminister 1997. Båda närmar sig slutet på sin tid vid makten och båda drabbas nu av bakslag efter bakslag, inklusive skandaler vid sina hov.

Det är kanske naturligt. I den utgående regimens skymningstimmar släpper hämningarna bland dem som vill positionera sig inför ledarskiftet och utmanövrera rivaler. Då töms soptunnorna, då öppnas garderoberna och skeletten rasslar fram.

Mot den gemensamma bakgrunden är det alltid lika fängslande att se hur stora olikheterna fortfarande är mellan franska och brittiska skandaler.

En brittisk skandal handlar väldigt ofta om sex och otrohet. En minister eller annan makthavare avslöjas som vänsterprasslare, och affären granskas ingående i en växande mediestorm, komplett med detaljer om när och var det skyldiga paret haft sina kärleksmöten och uttalanden från bedragna makar.

Nu senast var det vice premiärminister John Prescotts förhållande med sin sekreterare som hamnade i rampljuset. Häromåret var det den hårdföre inrikesministern David Blunketts pittoreska affär med utgivaren av högertidskriften The Spectator.

I Frankrike skulle sådant lappri aldrig kunna piskas upp till politisk affär eller ett banalt vänsterprassel upphöjas till "sexskandal". Det tillhör privatlivet, non?

Förre presidenten François Mitterrand hade i flera år vid sidan av sin officiella familj en parallell familj med sambo och dotter där han till och med tillbringade dygnsvilan på vardagarna. Det blev allmänt känt först efter hans död.

Men Frankrikes idoga press lämnade inte Mitterrand i fred för det. Också Mitterrands skymningsår i Elyséepalatset kantades av affärer och skandaler.

Men det var riktiga, franska politiska skandaler. En sådan innehåller i allmänhet hemliga bankkonton, skumma affärsmän med politiska kontakter, spioner från olika underrättelsetjänster, hemliga möten samt mystiska tjallare som skickar anonyma brev. De är nästan omöjliga att hänga med i.

Clearstreamaffären, som nu skakar den franske premiärministern, är just en sådan bottenlöst krånglig härva med förgreningar femton år bakåt i tiden. Men den politiska kärnan är enkel: premiärminister Dominique de Villepin misstänks ha försökt sätta dit sin främsta politiska rival Nicolas Sarkozy med falska mutanklagelser.

Den här veckan har Clearstreamaffären satt sådan press på Villepin att de franska tidningarna i dagar spekulerat om att han ska avgå för att ge plats åt Sarkozy att ta över som premiärminister.

Både John Prescott och Dominique de Villepin sitter kvar. Men deras chefer Blair och Chirac kan kanske när de träffas vid nästa EU-toppmöte säga några förstående ord till varandra i stället för att gräla som de brukar.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.