- Affärerna går dåligt just nu. Männen sitter väl hemma och tittar på teve eller är inne i stan och firar, säger Jessie, en av de kvinnor som har gatan som sin arbetsplats.
Mörkret har lagt sig. En kvinna i jeansjacka tänder en cigarrett, lutar sig mot en av lyktstolparna och hoppas att någon av de passerande bilarna ska stanna.
Gatan ligger ute i ett industriområde några kilometer norr om Dortmunds centrum. På gärdet ligger en nedlagd fabrik med sönderslagna fönsterrutor och i området finns också två stora byggmarknader.
Det lyser ur ett fönster en bit bort. Här har kommunen satt upp en container - en rådgivningsbyrå i blåmålad plåt.
Kaffebryggaren står på därinne. Det är som vilket fikarum som helst på vilken arbetsplats som helst.
- Meningen är att kvinnorna ska kunna komma bort från gatan en stund. Vi säljer kondomer till självkostnadspris samt te och kaffe, säger socialarbetaren Kirsten Cordes.
Inte bara det.
- Vi hjälper också till med att skaffa lägenheter och om de skulle få problem med någon kund. Många har skulder också.
Kirsten Cordes berättar att kommunen även har ett ställe inne i stan där prostituerade kan äta frukost på morgnarna.
- Dit kommer också kvinnor som skaffat sig ett annat arbete och lämnat gatan. Det är bra, då ser de som är kvar att det finns en annan väg.
Så ni ser det som er uppgift att försöka få kvinnorna här att sluta gå på gatan?
- Säg så här: om det är någon som vill sluta så försöker jag hjälpa till. Om de vill fortsätta ser jag det som min uppgift att göra livet här så människovärdigt som möjligt, säger hon,
Det är därför Kirsten Cordes är så stolt över de berömda båsen - de avskärmade parkeringsfickor hon kallar "säkerhetsboxar".
- Vi kämpade i tre år för att få dem. Det kostade ju en del eftersom kommunen var tvungen att fälla en massa träd, asfaltera och dra elledningar till nödfallslarmen.
Så de har ingenting med fotbolls-VM att göra?
- Nej, nej. Det var en tillfällighet att de blev klara för fyra veckor sedan. Tidigare tog kunderna med flickorna till ett industriområde borta vid kanalen. På kvällarna ligger det helt öde, ingen hörde om någon skrek på hjälp.
Kirsten Cordes visar oss boxarna. Skärmar av trä, blå soppåsar och den stora röda nödfallsknappen. I båset bredvid guppar bakdelen på en silverfärgad Mercedes.
- Vi har haft fyra larm. Tre falsklarm och ett riktigt. Det var ett bråk om pengar, berättar hon.
Kirsten Cordes känner till den debatt som fördes i Sverige inför VM.
- Ja, ni skulle bojkotta VM eftersom det kom tvångsprostituerade hit. Här på gatan finns de inte i alla fall. Polisen kör förbi flera gånger om dan och skulle omedelbart börja ställa frågor om de såg någon de inte kände igen.
En kvinna som kallar sig Jessie kommer in på containerns lilla kontor. Varje dag tar hon tåget från Köln för att jobba på Ravensberger strasse. Hon bär en kort gul klänning och är brun efter många solariebesök.
Jessie har hunnit bli 27 år och minns inte exakt varför hon började för sex år sedan.
- Bra fråga. Jag behövde pengar. Jag jobbade på ett advokatkontor som sekreterare och tyckte att jag tjänade för lite.
Hennes man arbetar på en bilverkstad. Han har inga invändningar.
- Jag har mitt arbete och han har sitt. Och något annat än arbete är det ju inte.
Hennes föräldrar vet inget och får inget veta.
Jessie ger ett svävande svar på hur mycket hon tjänar. Kirsten Cordes säger att generellt varierar det väldigt mycket. Eftersom 90 procent av männen är desamma vecka ut och vecka in kan en ny flicka tjäna väldigt bra i början.
- Männen måste pröva den nya och hon kan tjäna 500-600 euro på en dag. Efter någon månad är det över. En del får inga kunder på hela dan.
Jessie kommer fram till att det för hennes del nog handlar om cirka 100 euro om dan. Fast de senaste veckorna har det varit dåligt. Kvällens köer kan bero på att det är den första matchfria dagen. VM har inte varit bra för affärerna.
- Vet inte varför. Männen kanske sitter hemma och tittar på teve eller så är de ute på stan och firar, säger Jessie.
Kirsten Cordes säger att det händer att fotbollsfansen tar en repa runt gatan för att tuta och vifta med flaggor.
Sedan åker de vidare. Svenskarna har hon koll på.
- Vi har haft tre svenskar här, säger hon.