- Han har gett ryssarna hoppet tillbaka och är en ledare de är stolta över, säger professorn och politikern Sergej Markov.
Ingenting. Så svarade Putin nyligen när han fick frågan om det var något han hade misslyckats med under sina åtta år som president.
Men experterna har delade meningar om vad presidenten har uppnått sedan förra seklets sista dag, då Boris Jeltsin avgick.
Det var ingen som trodde att Putin skulle klara av att uträtta allt det han faktiskt har gjort. När han kom till makten hade vi ingen fungerande stat, ingen operativ krigsmakt och krig i vårt eget land, säger Markov.
Putin har mindre än tre månader kvar på presidentposten och på söndag, den 2 mars, väljs hans efterträdare. Putin är popular hos över 80 procent av ryssarna, och i de statskontrollerade medierna är det han som får all ära för landets ekonomiska framgångar och Rysslands återinträde på den internationella arenan.
Även de som avskyr Putin måste medge att Ryssland i dag spelar en större roll internationellt, säger Fjodor Lukjanov, chefredaktör för tidskriften Russia in Global Affairs.
Rysk utrikespolitik har präglats av Putins personlighet. Hans barndom var hård, och det ser vi i sättet han uttrycker sig på i dag. Han är van vid gatans språk från barndomens Leningrad och försöker hela tiden visa alla hur hård och tuff han är, säger Lukjanov.
Lilija Sjevtsova vid Carnegie-stiftelsen menar att detta beteende har skadat Rysslands internationella anseende.
Från en nationalistisk synvinkel har Putin lyckats återupprätta landets status. Men ur en liberal synvinkel är det mer komplicerat. Han har misskrediterat de liberala demokraterna och partisystemet och missat chansen att reformera ekonomin. I stället har han surfat på vågen av oljepengar.
Visst har vi haft tillväxt, men tillväxten är högre i grannländer som Ukraina och Georgien som varken har olja eller gas. Hade fria medier kunnat informera om detta hade nog folks inställning till Putin varit en annan, säger Sjevtsova.
Duman, det ryska parlamentet, har mist nästan allt politiskt inflytande under Putins kontroll. Hans parti, Enade Ryssland, har två tredjedels majoritet och det går knappt att hitta en enda fråga där presidenten har mött motstånd.
Redan innan Putin valdes till president i mars 2000 sade han åt näringslivet att inte lägga sig i politiken, och fängelsedomen mot oljebolaget Yukos ägare Michail Chodorkovskij 2005 fungerade som en varning till alla oligarker med politiska ambitioner.
Staten tog också kontrollen över alla de stora tv-kanalerna redan under Putins första presidentperiod.
Men hans makt verkar ändå ha sina begränsningar.
Putins maktvertikal, centraliseringen av makten, gör att han kan stoppa saker han är emot. Men han kan inte få statsapparaten att göra saker han vill ska ske. Han har skapat ett mäktigt instrument, men på grund av korrupta och inkompetenta statstjänstemän fungerar det inte. I dag är det enda kriteriet för att få en position inom administrationen att man känner presidenten, säger Fjodor Lukjanov.
Det är farligt för ett stort land som Ryssland. Vi borde utnyttja hela den enorma mänskliga potential vi har, i stället för att bara välja ur en liten grupp människor.
Källor inom säkerhetstjänsten FSB, KGB:s arvtagare, har i Moscow Times hävdat att FSB och polisen har tagit över den roll maffian spelade under 90-talet och att det i dag finns folk med band till säkerhetstjänsten i de flesta ryska företag.
Enligt forskaren Olga Chrysantovskaja har 78 procent av Rysslands maktelit band till FSB eller KGB.
I den fas vi nu har uppnått, med en stark statsmakt, behöver vi inte längre KGB-folket. Vi har en fun-gerande stat, nu måste vi gå vidare. Där kommer efterträdaren Dmitrij Medvedev in, säger Sergej Markov.